Åldrande, Äldrepedagogik, Inspiration - Dokumentär: Edie & Thea: A Very Long Engagement

Dokumentär: Edie & Thea: A Very Long Engagement

28 januari 2012, 13:10

Större kärlek får man leta efter. Underbar dokumentär film som jag grät floder till.

"After 42 years, feisty and delightful lesbian couple Edie and Thea are finally getting married. From the early '60s to the present day, the tireless community activists persevere through many battles, both personal and political. As Edie says, We just went on with this talent we have for wrestling joy from the shit. Susan Muska and Greta Olafsdottir (THE BRANDON TEENA STORY) return with a love story of two remarkable women whose commitment to each other is an inspiration to us all."

Tips!
I pedagogiskt arbete: analysera filmer, reflektera och diskutera i en grupp/studiegrupp. Finns så mycket tankar och känslor som väcks, och i samtal med andra lär man känna sig själv, och sina värderingar: Sin identitet.

Jessica Lindqvist

Kontakt: [email protected]. Jag tog äldrepedagogexamen våren 2012 på Malmö högskola, innan dess studerade jag funktionshinder, psykisk ohälsa och sexualitet. Tog sedan kandidat i socialt arbete. I nuläget läser jag Masterprogrammet i Socialt Arbete och har de senaste åren arbetat som behandlingsassistent, äldrepedagog. Idag arbetar jag som habiliteringspedagog på ett boende för personer med autismspektrum. Med denna blogg vill jag synliggöra äldrepedagogik och allt som kommer därtill. En äldrepedagog har kunskap som kan använda för att påverka människors förståelse för åldrande, socialt, fysiskt, psykiskt och existentiellt, men är främst expert på äldre människors sociala liv. Äldre är människor, som du och jag, och åldrande är något som når oss alla i en ständig och individuell process. Människor ser ofta åldrande som något negativt, ett silvrigt hårstrå sticker fram, en rynka utmed ögat eller en förlust av något slag. Men vad händer med allt annat som innefattar ålder. Vad är det att leva genom flera decennier som är så speciellt och varför diskrimineras vissa ålderskategorier och beroende av platser/kulturer/rum? Vad händer när vi med vår ålder tillskrivs en hel del egenskaper som egentligen inte beskriver oss särskilt väl? Varför är ålderism mer socialt accepterat än rasism och sexism och kommer detta förändras? Hur stor inverkan har attityder på upplevselsen av åldrandet? Äldrepedagogen ska därmed inte användas för att sitta och snurra på ett bingohjul - enbart ;).