Personligt inlägg - jag vill aldrig sluta lära
När jag tappar eller får en minskad förmåga och tro på att jag kan lära mig något specifikt nytt så känns livet inte lika roligt, och jag blir rädd för att inte lära mig mer, att inte utvecklas. Jag vill känna lust, glädje och utveckling i mig själv genom att lära nytt. Att ha människor runt mig som stöttar min utveckling och inlärning är mycket behjälpligt. De inger hopp när jag inte tror på mig själv. Min sångpedagog lyfter mig genom att coacha mig för att sjunga bättre och få ut mer av min röst. Min yogalärare stöttar mig att hantera olika stressorer och utmanar min fysiska kapacitet. Mina vänner pratar med mig om allt och ibland om problem som jag kan ha svårt för att lösa själv. Jag utvecklas med hjälp av dem.
Utan denna stöttning hade livet inte vart lika roligt. Jag hoppas att jag får samma stöttning som gammal, om jag blir gammal. Jag hoppas också att jag då som nu får ha människor runt mig som gör att jag känner mig behövd, att det spelar roll att jag finns i deras tillvaro. Jag hoppas på att ha en äldrepedagog i min närvaro som kan stödja mig att hitta dessa andra stöttepelare så att JAG känner mer lust till livet, vare sig det är något litet eller stort i min vardag som äldre.
