Äldrepedagogik som komplext fenomen
Så kortfattat jag förmår redogör jag för de mest centrala delarna i äldrepedagogik för att ge en bild som faktiskt går att ta på. Det är utifrån förståelsen av denna bild det sedan går att internalisera äldrepedagogiskt arbete.
Krogh Hansen (2002) myntade begreppet som uttvecklades ur pedagogik. Vuxenpedagogik gick inte att applicera på den andra delen av vårt senare liv, där vi faller i kategorin äldre, (detta är alltid subjektivt och relativt), därför kom hon fram till detta nya begrepp: Äldrepedagogik.
Krogh Hansen (2002) myntade begreppet som uttvecklades ur pedagogik. Vuxenpedagogik gick inte att applicera på den andra delen av vårt senare liv, där vi faller i kategorin äldre, (detta är alltid subjektivt och relativt), därför kom hon fram till detta nya begrepp: Äldrepedagogik.
Äldrepedagogiken har i sig tre dimensioner som måste beaktats för att förstå dess komplexitet:
- Kvalificering
- Dannelse
- Eksistentiel udveckling
De tre går in i varandra.
Kvalificering beskriver samhällets bild och värderingar av äldre & ålderdom. Här ställer samhället frågan: Ska äldre vara en del av arbetsmarknaden? Ska äldres bärande resurser tas om hand om? Och dimensionen innefattar också hur samhällets förväntningar påverkar äldres möjligheter att delta politiskt, kulturellt och frivilligt. Det är en extern aspekt som kan kopplas till flera gerontologiska och sociologiska teorier.
Dannelse kan översättas till bildning. Begreppet ger i äldrepedagogik uttryck för ansvar, omdömen, värderingar, kunskaper & färdigheter, med alla en inriktning på demokratiskt deltagande i samhället genom fokus på medborgarskapet.
Eksistentiel udveckling är den delen i äldrepedagogik som ifrågasätter om personliga samtal ska mätas och tillskrivas lägre betydelse än till exempel hygien, vilket det i praktiken ofta visas genom de rutinbaserade arbetsuppgifter som råder. Villkoren för existentiell utveckling är lägre än den patogena faktorn, dvs. den sjuka & åldrande kroppen tar större plats än själen och den mentala hälsan.
De tre dimensionerna kompleteras med de tre nivåerna för att tydligare beskriva begreppet äldrepedagogik och dess svårdefinierade anda.
- Den kulturella nivån
- Den Institutionella/organisations nivån
- Den kulturella nivån
- Den Institutionella/organisations nivån
- Den konkreta handlingsnivån
Den kulturella nivån skildrar den enskildes behov att finnas i kulturell gemenskap. I denna nivå erkänns människors värderingar och traditioner som följts av vår historia och kultur. Respekt och förståelse för den enskildes bakgrund, tradition, kultur, livslopp, karaktär, egenhet ska införlivas. Hur ska vi annars kunna respektera oss själva på äldre dagar? Människan har en säregen natur, förmåga att lära och utvecklas, till vilket hänsyn får kungöras. I detta ligger också äldres attityder och tankar om sig själva vilket i sin tur påverkar samhällets attityder mot de äldre, även detta kan kopplas till existerande gerontologiska & socialpsykologiska teorier.
Den institutionella/organisationsnivån handlar om de val samhället gör inför äldre & ålderdom. Hur planerar man, vilka erbjudande, åtgärder & rättigheter sätter man in för de äldre? Vilka politiska prioriteringar verkställs? Planeras tjänster för alla behov, satsas det på kompetensuttveckling? Tillsätta äldrepedagoger i verksamheterna till exempel kan vara att uppmärksamma den institutionella delen i äldrepedagogik.
Den konkreta handlingsnivån är i praktiken där äldrepedagoger får finnas och äldreområdet pedagogiseras. Att betänka eventuella handlingars konsekvenser och mål i varje situation påverkar utgången. Att se 85 åriga Beatas inflytt till det särskilda boendet som en ny inlärningsupplevelse för henne ger ett nytt perspektiv och förståelse. Särskilt om man tänker på hennes bakgrund då hon kanske bott tillsammans med sin make i 55 år som nu dessvärre gått bort, till exempel. Personalen ges också möjlighet till utveckling och arbetsuppgifterna blir mer uppfinningsrika och mångfasetterade. Statusen kan höjas.
Den konkreta handlingsnivån är i praktiken där äldrepedagoger får finnas och äldreområdet pedagogiseras. Att betänka eventuella handlingars konsekvenser och mål i varje situation påverkar utgången. Att se 85 åriga Beatas inflytt till det särskilda boendet som en ny inlärningsupplevelse för henne ger ett nytt perspektiv och förståelse. Särskilt om man tänker på hennes bakgrund då hon kanske bott tillsammans med sin make i 55 år som nu dessvärre gått bort, till exempel. Personalen ges också möjlighet till utveckling och arbetsuppgifterna blir mer uppfinningsrika och mångfasetterade. Statusen kan höjas.
Helles avhandling: Ældreomsorg i et pædagogisk perspektiv
Helles publikation: Livet er et kunstværk
Äldrepedagogik är ett komplext fenomen som står inför utmaning och utvecklingsmöjligheter. Mycket forskning kan bedrivas på området för att tydliggöra att det faktiskt fungerar till äldres förmåner. Jag är säker när jag går ut i praktiken men många på vägen måste övertygas.
Ingen ifrågasätter när någon berättar att de arbetar med missbruk, kvinnojourer eller tex utsatta barn. Man förstår att det krävs särskild kompetens i respektive område, men äldrepedagogik ifrågasätts, kanske av det nyskapta, förvirrande och svårdefinierade begreppet. Bara för att man fyller 60, 70 eller 80 betyder det inte att man automatiskt innehar kunskap om det sociala åldrandet - gerontologi, eller fysiska eller psykiska åldrandeprocesser. Detta har äldrepedagoger läst. Även om kunskap ofta i sig kan vara av generell art ingår det i utbildningen att kritiskt ifrågasätta all homogenisering och stereotypifiering av äldre och åldrande för att ge de faktiska individerna möjlighet till bästa uttvecklingsmöjligheter utifrån sig själv.
Pedagogik är varken patriarkal, tvång eller psykologi. Det handlar inte om att nedvärdera individens självkännedom och frånta dem de erfarenheter livet gett dem. Det vet de bäst själva. Pedagogik är konsten att förändra och påverka (Krogh Hansen, 2002).
Mer äldrepedagogik till Sverige!
Tack & Godnatt!
Tack & Godnatt!
Fin gubbe på bild.
