Åldrande, Äldrepedagogik, Inspiration

Har hittat denna bilden på olika sidor, men hittar inte källan, men den måste ju säljas någonstans. Reagerade dock på att några påstod att hon skulle föreställa att vara i 50-års åldern. Hm...?

Tankar? Om detta nya fenomen?

Ur filosofisk, äldrepedagogisk synvinkel...

Barbie-dockor riktas till målgruppen barn, flickor oftast, men i många fall leker även pojkar med dockorna. Vad kommer denna dockan symbolisera? Som alltid - mormor/farmor? Fast i snyggare format? Hon ser något opererad ut. Men det är ändå kul att rynkorna är där ovanför läppen och i pannan, även bågarna under ögonen talar. Jag kan tänka mig att det gråa håret kan påverka synen på att vara gråhårig i positiv riktning. Det är faktiskt vackert, och man behöver inte färga eller klippa det kort. Men det förstärker redan satta föreställningar genom att efterlikna tidigare barbie-ideal, dvs. neofilins starka drag, där ungdomen är högre rankad. Genom att en äldre ska efterlikna den yngre generationen så blir dessa en mall på det "egentliga normala", och inte en kategori för sig. Äldre jämförs ofta med medelålders. Så länge den äldre kan upprätthålla ett liv mer likt de medelålders, dvs. samma aktiviteter intressen, kroppsform desto mer "ok" är den. Det saknas ideal för äldre, och de som uppkommer blir ofta stereotyper som kommer att generalisera alla, stereotyper är ofta mer extrema, man målar ut hens beteenden och tillskriver dem förstärkta och felaktiga roller. Titta bara på hur vi talar: "Jävla, gubbjävel, du skulle ju inte haft körkort, du är nästan blind" till exempel.
Mer om detta? Läs: "Vad är Queer" (Ambjörnsson) och Heim Hazans "Old Age - constructions and deconstructions".

Föreställningar om äldre och åldrande har en djup makt och negativ inverkan, och marginaliserar individerna som inte följer stereotypin. Man måste se alla som individer och inte kollektiv.

Kommentera gärna med andra filosofiska tankar !