"Problem med nerverna"
Jag undrar om det här begreppet. Vad kommer det av?
Jag hör många äldre förklara sin psykiska ohälsa med detta begrepp, men jag undrar hur begreppet kom till rent historiskt? Begreppet är mindre tabubelagt än andra ord kanske? Innebär det: temperamentsfull humör, humörsvängningar och att må psykiskt dåligt? Eller så är det en ren beskrivning av en människa som har tillgång till sina känslor. Men att det, speciellt förr (men även idag) vart helt emot jantelagen, och sågs som någonting fult. Vid medelhavsländerna tex finns kanske inte detta begrepp, där är känsloyttringar kanske mer tillåtna. I Sverige finns en bild av att vi ska hålla tillbaka våra känslor. Man säger inte vad man tänker, man blir återhållsam, får synas men inte höras, prestera men inte beröras känslomässigt.
Någon som vill lära mig om begreppet: "Problem med nerverna"?
Jag har många gånger hört människor omkring mig förklara någons beteende: "Hon hade ju alltid problem med nerverna". Framföralt kvinnor nämns, så här blir en genusdebatt. Den genusdebatten tar jag en annan dag. Men här är en mycket intressant artikel från Skurups kommun: Rapport om stereotypiska föreställningar om manligt och kvinnligt i vården, som påverkar diagnostisering m,m. Och vad händer då med män som inte får visa sina känslor. Självmordsstatistiken på äldre män är hög, är detta ett resultat av feldiagnostisering och också av en samhällspräglan?
Jag hör många äldre förklara sin psykiska ohälsa med detta begrepp, men jag undrar hur begreppet kom till rent historiskt? Begreppet är mindre tabubelagt än andra ord kanske? Innebär det: temperamentsfull humör, humörsvängningar och att må psykiskt dåligt? Eller så är det en ren beskrivning av en människa som har tillgång till sina känslor. Men att det, speciellt förr (men även idag) vart helt emot jantelagen, och sågs som någonting fult. Vid medelhavsländerna tex finns kanske inte detta begrepp, där är känsloyttringar kanske mer tillåtna. I Sverige finns en bild av att vi ska hålla tillbaka våra känslor. Man säger inte vad man tänker, man blir återhållsam, får synas men inte höras, prestera men inte beröras känslomässigt.
Någon som vill lära mig om begreppet: "Problem med nerverna"?
Jag har många gånger hört människor omkring mig förklara någons beteende: "Hon hade ju alltid problem med nerverna". Framföralt kvinnor nämns, så här blir en genusdebatt. Den genusdebatten tar jag en annan dag. Men här är en mycket intressant artikel från Skurups kommun: Rapport om stereotypiska föreställningar om manligt och kvinnligt i vården, som påverkar diagnostisering m,m. Och vad händer då med män som inte får visa sina känslor. Självmordsstatistiken på äldre män är hög, är detta ett resultat av feldiagnostisering och också av en samhällspräglan?