Vikarier i hemtjänsten kan inte följa lagen
Sommaren i hemtjänsten började mycket hoppfullt.
Jag tänkte varje dag i början av perioden, det här kan jag tänka mig att arbeta med hela livet. Men någonstans sipprade energin ur mig. Små konflikter, skitsnack i personalrummet och mindre stöd från högre instanser gjorde mig trött. I slutet av sommaren gick jag mer som en zombie, utförde det som stod på pappret, och om jag hade energi över den dagen så la jag den på att stanna lite längre och prata med de äldre jag gick till, då jag anser att det sociala är en av de viktigare areorna. Flertalet cafébesök med de äldre betaldes av mig själv för att slippa konflikter, det var inget som stod på schemat. På eget bevåg.
Saker jag sett som nog skulle bedömmas som Lex Sarah enligt SoL (Socialtjänstlagen 14 kapitlet) vart svåra att rapportera!!!
1. Det finns inga undanflykter att inte följa lagen.
2. Det står i lagtexten att möjligheter till dokumentation ska vara lättillgängliga för personal.
3. Så är inte fallet för vikarier.
Situationen för mig och många av landets vikarier inom hemtjänsten är som så här:
På utbildningen fick vi lära oss om dokumentationsskyldighet. Sämre var utbildningen på att uttrycka hur viktigt det är att dokumentera, inte för att sätta dit någon eller ge någon sparken, utan för att hålla en god verksamhet med god kvalitét. Det är när dokumentation inte görs som det går snett, och rätt som det är kommer man hem till Ivar 80+ som trots inköp av hemtjänstpersonal har fullkomligt slut på toapapper och i all skam gömt sina handdukar som han använt istället. Eller när man frågar om blinda Signe vill gå ut på promenad, och hon blir förvånad och säger men de sa att det var regn idag fast solen strålar. I båda fallen är den största uppmärksamhet man kan ge händelserna att dokumentera. Namn behöver inte nämnas. Att arbeta heltid i omsorg kan lätt bli ett instrumentellt slentrianmässigt arbete om man inte dokumenterar, reflekterar och utbyter tankar angående de situationer som uppstår. När slentrianen är invand blir det en plåga att gå från vårdtagare till vårdtagare och peronalen hittar ursäkter för att få komma till lokalen fortast möjligt. Jag vet. Jag har varit där, och jag kommer säkert hamna där igen
Det goda exemplet är de hemtjänstgrupper som faktiskt fungerar. Där personalen söker stöd och råd hos varandra i olika situationer, "hur skulle du gjort? Vad bra, men då provar jag det". Eller den kvinna jag jobbade med för några veckor sedan som byggt upp en god relation genom att reflektera över vårdtagarens beteende och prata med vårdtagaren om det. I dag kan de öppna sig och känner varandra utan och innan. Kvalitén och tryggheten blir så mycket högre.
Så till det slutgiltiga problemet:
Vikarier får inte alltid inloggningsuppgifter och lösenord för att gå in i det nätbaserade dokumentationssystemet för att anmäla missförhållande enligt SoL eller avvikelserapporttering enligt HSL (Hälso och sjukvårdslagen). Hur är det i eran kommun, stadsdel? Delge gärna.
Vi ombads ta kontakt med en av de ordinarie i personalen då vi ville dokumentera en händelse. Ofta fanns det inte tid att söka upp någon, då alla var på olika håll, eller så möttes jag av motfrågor då jag skulle dokumentera. Dessa hinder var en stor anledning till att dokumentation av mig och andra vid flera tillfällen inte skedde alls.
Personal behöver coaching i hur man samarbetar och hur man dokumenterar och att alltid delge vårdtagaren när dokumentation gjorts, vilket också står i lagtext. Hur gör man när man ska dokumentera? (Dokumentationsskyldighet enligt SoL) Dokumenterar man händelsen eller personalen som vart bristfällig, och hur berättar man för in kollega att "du, jag var tvungen att skriva att Blinda Signe berättade för mig att du brukar säga till henne att det regnar när ni ska gå ut på promenad". Äldrepedagogik, väx och låt dig coacha personal i sådana situationer. Hur kan vi arbeta med att uttrycka subjektiva känslor i ett system som är så instumentellt och inhumant som det är nu i vården? Alla frågor som kan göra äldreomsorgen bättre är värda att beröra även de tabubelagda ämnen där man förvänats hålla kollegorna om ryggen, men enligt lagen inte får.
Jag tänkte varje dag i början av perioden, det här kan jag tänka mig att arbeta med hela livet. Men någonstans sipprade energin ur mig. Små konflikter, skitsnack i personalrummet och mindre stöd från högre instanser gjorde mig trött. I slutet av sommaren gick jag mer som en zombie, utförde det som stod på pappret, och om jag hade energi över den dagen så la jag den på att stanna lite längre och prata med de äldre jag gick till, då jag anser att det sociala är en av de viktigare areorna. Flertalet cafébesök med de äldre betaldes av mig själv för att slippa konflikter, det var inget som stod på schemat. På eget bevåg.
Saker jag sett som nog skulle bedömmas som Lex Sarah enligt SoL (Socialtjänstlagen 14 kapitlet) vart svåra att rapportera!!!
1. Det finns inga undanflykter att inte följa lagen.
2. Det står i lagtexten att möjligheter till dokumentation ska vara lättillgängliga för personal.
3. Så är inte fallet för vikarier.
Situationen för mig och många av landets vikarier inom hemtjänsten är som så här:
På utbildningen fick vi lära oss om dokumentationsskyldighet. Sämre var utbildningen på att uttrycka hur viktigt det är att dokumentera, inte för att sätta dit någon eller ge någon sparken, utan för att hålla en god verksamhet med god kvalitét. Det är när dokumentation inte görs som det går snett, och rätt som det är kommer man hem till Ivar 80+ som trots inköp av hemtjänstpersonal har fullkomligt slut på toapapper och i all skam gömt sina handdukar som han använt istället. Eller när man frågar om blinda Signe vill gå ut på promenad, och hon blir förvånad och säger men de sa att det var regn idag fast solen strålar. I båda fallen är den största uppmärksamhet man kan ge händelserna att dokumentera. Namn behöver inte nämnas. Att arbeta heltid i omsorg kan lätt bli ett instrumentellt slentrianmässigt arbete om man inte dokumenterar, reflekterar och utbyter tankar angående de situationer som uppstår. När slentrianen är invand blir det en plåga att gå från vårdtagare till vårdtagare och peronalen hittar ursäkter för att få komma till lokalen fortast möjligt. Jag vet. Jag har varit där, och jag kommer säkert hamna där igen
Det goda exemplet är de hemtjänstgrupper som faktiskt fungerar. Där personalen söker stöd och råd hos varandra i olika situationer, "hur skulle du gjort? Vad bra, men då provar jag det". Eller den kvinna jag jobbade med för några veckor sedan som byggt upp en god relation genom att reflektera över vårdtagarens beteende och prata med vårdtagaren om det. I dag kan de öppna sig och känner varandra utan och innan. Kvalitén och tryggheten blir så mycket högre.
Så till det slutgiltiga problemet:
Vikarier får inte alltid inloggningsuppgifter och lösenord för att gå in i det nätbaserade dokumentationssystemet för att anmäla missförhållande enligt SoL eller avvikelserapporttering enligt HSL (Hälso och sjukvårdslagen). Hur är det i eran kommun, stadsdel? Delge gärna.
Vi ombads ta kontakt med en av de ordinarie i personalen då vi ville dokumentera en händelse. Ofta fanns det inte tid att söka upp någon, då alla var på olika håll, eller så möttes jag av motfrågor då jag skulle dokumentera. Dessa hinder var en stor anledning till att dokumentation av mig och andra vid flera tillfällen inte skedde alls.
Personal behöver coaching i hur man samarbetar och hur man dokumenterar och att alltid delge vårdtagaren när dokumentation gjorts, vilket också står i lagtext. Hur gör man när man ska dokumentera? (Dokumentationsskyldighet enligt SoL) Dokumenterar man händelsen eller personalen som vart bristfällig, och hur berättar man för in kollega att "du, jag var tvungen att skriva att Blinda Signe berättade för mig att du brukar säga till henne att det regnar när ni ska gå ut på promenad". Äldrepedagogik, väx och låt dig coacha personal i sådana situationer. Hur kan vi arbeta med att uttrycka subjektiva känslor i ett system som är så instumentellt och inhumant som det är nu i vården? Alla frågor som kan göra äldreomsorgen bättre är värda att beröra även de tabubelagda ämnen där man förvänats hålla kollegorna om ryggen, men enligt lagen inte får.