Sexologi - Kärleksrelationer genom tiderna
Läser om kärleksrelationer nu i en sexologikurs, och kan äntligen sätta lite perspektiv på olika kära lekar. Så här:
Den så kallade amour passion är en av de äldsta "konstruktionerna" inom kärleksteori. Den finns än idag (självklart). Den är flyktig och passionerad. Traditionellt är "kvinnan" begeistrad i mannen och hela hennes identitet ligger i relationen dem emellan, och denna har på 1700-talet övergått till den romantiska kärleken. Den romantiska kärleken lever självklart också kvar idag, men faller i inflytande. Den ger en felaktig bild av hur ett förhållande ska vara, tex romantiseras kvinnan i hemmet med barnen, i en relation den romantiska kärleken menar att männen inte kan förstå. Den romatiska kärleken symboliserar inte jämlikhet mellan könen, och ställer kravet på att det endast finns en av "den rätta", och stärks därefter genom den så kallade "sökromansen", ofta uttalad av unga kvinnor. Den romatiska kärleken är nu övergående och har bytts ut mot den rena relationen, den lyfter individens eget val i om man vill stanna i relationen, oftast med det sociala i åtanke, på grundval om parten kan ge en tillräckligt av det man behöver eller inte, den inger en social betydelse. Mer framträdande har nu den sammanflödande kärleken blivit som en total kontrast till den romantiska relationen. En utveckling där båda parter är i fokus, oavsett kön eller inte. Kärleken i den är aktiv och förutsättninglös och den har i teorin uttvecklats genom alla de äktenskap som åtföljts av separationer och skilsmässor. Betydelsen att finna en "speciell person" minskar och det är desto mer den "speciella relationen" som räknas.
Den så kallade amour passion är en av de äldsta "konstruktionerna" inom kärleksteori. Den finns än idag (självklart). Den är flyktig och passionerad. Traditionellt är "kvinnan" begeistrad i mannen och hela hennes identitet ligger i relationen dem emellan, och denna har på 1700-talet övergått till den romantiska kärleken. Den romantiska kärleken lever självklart också kvar idag, men faller i inflytande. Den ger en felaktig bild av hur ett förhållande ska vara, tex romantiseras kvinnan i hemmet med barnen, i en relation den romantiska kärleken menar att männen inte kan förstå. Den romatiska kärleken symboliserar inte jämlikhet mellan könen, och ställer kravet på att det endast finns en av "den rätta", och stärks därefter genom den så kallade "sökromansen", ofta uttalad av unga kvinnor. Den romatiska kärleken är nu övergående och har bytts ut mot den rena relationen, den lyfter individens eget val i om man vill stanna i relationen, oftast med det sociala i åtanke, på grundval om parten kan ge en tillräckligt av det man behöver eller inte, den inger en social betydelse. Mer framträdande har nu den sammanflödande kärleken blivit som en total kontrast till den romantiska relationen. En utveckling där båda parter är i fokus, oavsett kön eller inte. Kärleken i den är aktiv och förutsättninglös och den har i teorin uttvecklats genom alla de äktenskap som åtföljts av separationer och skilsmässor. Betydelsen att finna en "speciell person" minskar och det är desto mer den "speciella relationen" som räknas.
Blev mycket ur kvinnorsyn nu, men det är endast för att männens manlighet inte problematiserats, en konstruktionen ser vi idag, och det är bra tycker jag.
Läs mer i Anthony Giddens: Intimitetens omvandling, 1995.
