Åldrande, Äldrepedagogik, Inspiration

Stötte på en ganska grov generalisering om äldre häromdagen. Den är tyvärr ganska vanligt förekommande. Det var en utbytesstudent som frågade om vad jag läste till, och jag körde radängan: "Elderly pedagogue..//... started in Denmark...//... stereotypes of aging and such wich complicates development bla bla...// and so on".

Hennes svar:
"Ooooooh I love old people!".

Grov generalisering.

 

Vad händer med detta uttryck, vilka föreställningar bidrar den till att förstärka?

För det första drar man alla äldre över en kam, för det andra så är det en positiv särbehandling som skapar en stereotyp och norm som gruppen kan brottas med att leva upp till (kan - inte alltid, ej generalisera!). Man ser alltså de äldre som en homogen grupp, dvs. alla är lika. Vi har till och med kommit längre i genusvetenskap, sexuella preferenser, etnicitet, men när det kommer till fördomar om åldrande, så tror jag vi har mycket kvar att lära. Undrar hur många år det går innan poletten trillar ner för att det ska ske en märkbar uppmärksamhet och förändring i/av samhället. Hur ser det ut om 50 år?

 

En grov generalisering som denna är som att säga:

"Jag älskar lesbianer", "Jag älskar kineser", "jag älskar män" eller "jag älskar punkare" etc. Åldern som man har gemensamt betyder inte att alla är likadana. Äldre är också sina egna unika individer, därav kan även en positiv särbehanling bidra till olika motsättningar.

Det är sådant som föreningsmedlemmar ständigt arbetar med i:  Föreningen Äldrepedagogerna - läs mer på hemsidan här.

Möt äldre och prata med äldre som de unika individer de liksom alla är, (oavsett ålder!!!).