Tiden gick...

Tiden har gått, ack som tiden har gått...
 
Varje dag möts jag av negativa attityder kring äldreomsorgen. Jag har börjat tänka på detta mer, och det har öppnat en ny dimension. Jag skrev ett inlägg i Juni 2013 som behandlade differansen mellan äldreomsorg vs. icke äldre omsorg, med fokus på det mindre positiva. Nu vill jag mena en annan sak.

I dagens varande arbetar jag på ett LSS-boende. Det är ett boende i en lång rad av samma kategori jag arbetat på. Jag har sett olika sätt att kategorisera brukarna: genom att följa de dära pk 1, 2 och 3 grupperna (Person kretsar), andra boenden har fokuserat på det psykiska, där det då ger utrymme för blandad problematik. En grupp är aldrig enhetlig. Vi kan inte avgränsa att placera en som har autisktiska beteenden i sin psykiska ohälsa, vi måste se till det hela osv.
 
Bland kollegor genom åren har jag märkt en tämligen negativ syn på äldreomsorg. Här vill jag belysa den mediediskurs vi har som porträtterar Lex Sarah i de värsta formerna, mer sällan syns fina exemplen.
 
 
Jag har insett en sak... all kredit till äldreomsorgens personal - för deras sociala flexibilitet. De klagar sällan på att den och den ska inte vara här, den passar inte in här, de möter ofrånkomligt de mest skillda individer i samma verksamhet under samma dag - och detta med värde. Jag förundras.
 
Det är ledsamt att få konfirmerat att diskursen om äldreomsorgen som förkastlig upprätthålls genom de som inte erfar den, utan skapar sig förutfattade attityder och bilder.
 
Däremot är det sorgligt att det går färre undersköterskor/vårdbiträde per äldre än det gör behandlingsassistent/socialpedagog/habiliterinstjuttaflöjt per brukare i verksamheter.
 
Ros till den multikulturella äldreomsorgen som låter människor vara så som de är och när dem däri.
 
 

Kommentera här: