Vem ska laga mat idag... kärlek och sånt
En god vän till mig berättade om sina farföräldrar.
När de båda pensionerats sa farmorn till farfarn:
"Du, nu har jag lagat mat till dig i 50 år, så nu får du laga mat till mig"...
"Du, nu har jag lagat mat till dig i 50 år, så nu får du laga mat till mig"...
Detta var mycket intressant och jag läste vidare om temat och fann studier som visade ett annat spår:
att en del äldre kvinnor tröttnar på att "ta hand" om sina män, så de väljer att bo med en kvinna och skiljer sig. Genom samhället vi idag lever i där vi har möjlighet att välja... köns heteronorm samt åldersnormer luckras upp och kärlek mellan olika sorters kategorier blir möjligt, så kallas olika intersektioner. Dessutom kan de då vara skönt att få bo med en partner som tar lika stort ansvar i hemmet som den själv. Detta ställer ju då krav på männen som tidigare inte donat så som kvinnor. Sen finns det såklart de relationer som är jämställda eller att man hittar bestyr som passar ens relation. Dvs. jag diskar, du lagar mat...
I hemtjänsten träffade jag en äldre kvinna som levt genom tre äktenskap, hon berättade att "gubbarna bara dör o dör". Hon sa att hon gett upp kärleken, att hon inte orkade gifta sig mer (giftermål var liksom lag för henne), nu nöjde hon sig med att gå till dansen och få yngre och glädjande manliga sällskap, utan giftermål, och så slapp hon tvätta till dem.
En annan kvinna berättade att när hennes man dog på 1980-talet, så dog någonting inombords. Hon skulle aldrig kunna se sig med någon annan, hon sa att hon hade känt sig otrogen.
Det finns många sätt att "göra kärlek" och "göra jämställdhet" på äldre dagar...
& vilka historier bär du med dig?
Tips på läsning om temat, Linn Sandberg och hennes forskning om äldre män och sexualitet samt gerotranscendensen
