Jag undrar om det här begreppet. Vad kommer det av?
Jag hör många äldre förklara sin psykiska ohälsa med detta begrepp, men jag undrar hur begreppet kom till rent historiskt? Begreppet är mindre tabubelagt än andra ord kanske? Innebär det: temperamentsfull humör, humörsvängningar och att må psykiskt dåligt? Eller så är det en ren beskrivning av en människa som har tillgång till sina känslor. Men att det, speciellt förr (men även idag) vart helt emot jantelagen, och sågs som någonting fult. Vid medelhavsländerna tex finns kanske inte detta begrepp, där är känsloyttringar kanske mer tillåtna. I Sverige finns en bild av att vi ska hålla tillbaka våra känslor. Man säger inte vad man tänker, man blir återhållsam, får synas men inte höras, prestera men inte beröras känslomässigt.
Någon som vill lära mig om begreppet: "Problem med nerverna"?

Jag har många gånger hört människor omkring mig förklara någons beteende: "Hon hade ju alltid problem med nerverna". Framföralt kvinnor nämns, så här blir en genusdebatt. Den genusdebatten tar jag en annan dag. Men här är en mycket intressant artikel från Skurups kommun: Rapport om stereotypiska föreställningar om manligt och kvinnligt i vården, som påverkar diagnostisering m,m. Och vad händer då med män som inte får visa sina känslor. Självmordsstatistiken på äldre män är hög, är detta ett resultat av feldiagnostisering och också av en samhällspräglan?

Vad säger egentligen vår lilla politiska dam nu efter alla rabbalder? Här kommer urdraget från regeringens hemsida:
En sak är säker, det kan inte vara lätt att vara i Marias skor.

Maria Larsson: Misskötsel av äldreboenden är

oacceptabelt

 

Misskötsel av äldreboenden är oacceptabelt vare sig de drivs i privat eller kommunal regi. De äldre och deras anhöriga måste kunna lita på att vården och omsorgen är trygg och värdig. Det säger barn- och äldreminister Maria Larsson, med anledning av de brister som uppdagats på äldreboenden.

Se dokumentären i sin helhet: Vi gav dem vår pappa.

Jag - pass - hemtjänsten - idag... Suck.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
Kommer ni ihåg det där jag skrev om Kari Waerness (Eliasson 1995)? Hon grundade begreppet omsorgsrationalitet och däri "instrumentellt handlande" (Se tidskriften där Riitta Nilsson myntat begreppet hårdare). Det är kort och gott vad jag vart med om idag.
Det är otrolig frustrerande att arbeta i omsorgen med en helhetssyn på människan och arbeta tillsammans med kollegor som bara ser det sjuka och tröttsamma i att gå utanför pappret, och kollegor som nedvärderar de äldre. Inte bara det, utan även fördummar mig utefter hur jag tänker, som att jag är en toffel eller något.
I begreppet nedvärdera menar jag att inte värdera som en full människa, inte se som de mänskliga rättigheterna beskriver (Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.), inte som vårt svenska system, eller som socialstyrelsen så klart berättat så många gånger, att vi ska se människan genom: De vägledande riktlinjerna: Helhetssyn, normalisering, närhet, kontinuitet, flexibilitet och integration. Ta reda på vad dessa begrepp betyder genom att läsa detta studiearbete med fallbeskrivningar.

Här kan du mer gå på djupet i olika nationella riktlinjer.

Till saken.
Det är inte första gången jag mött skilda åsikter och en stor förundran över min helhetssyn i hemtjänsten. Vissa undersöterskor som jag har haft livliga diskussioner med, vet inte hur de ska tolka mitt perspektiv. (Vad säger hon?  Vadå människan? Vadå autonomi? Vadå bestämma själv? Vadå livslopp? Tanten fick ju visst välja? Men personalen måste ju få bestämma vad hon ska äta, det är ju de som ska göra maten till henne? Och hon är ju dement så hon glömmer ju ändå, eller? Jag har utbildning, jag har jobbat 12 år, jag vet hur det ska göras!). HALLÅ - VÄRDIGT ÅLDRANDE?!?!?!

Jag måste ändå respektera andras åsikter. Jag lyssnar, tar in, analyserar, för jag kan inte bara storma in och förändra allt, men jag kan påverka en hel del, bättre något än inget alls. Jag förstår att de som jag mött är helt inne i ett system där det är bäst att göra som kollegan Gunilla (USK) vill för det är ju ändå hon som måste handla imorgon eller laga middag imorgon till Sara-Lisa 92.

En gång när hela gruppen vart på väg ut ur lokalen för att utföra sina schemalagda bistånd så frågar jag om vi ska ha cykel, då svarar samordnaren: "Du måste ha cykel, vi måste ha det, för vi får inte ge fel budskap till vikarierna." Sen går gruppen vidare, och jag, vikarien, sätter mig på cykeln, och rullar iväg."

Det som skedde idag:
Janne larmar (inte hans riktiga namn). Han har mycket ont i ryggen. Vi, två vårdbiträden (V.B) kommer dit.
Jag: sätter mig ner och lyssnar på hans berättelse, hans känslor, hur han tänker. Han håller händerna högt över pannan, som man gärna gör vid ångest för att ha lättare för att andas. Han berättar:
"Hon lämnade mig, sen den andra kvinnan, och nu ligger jag, här, jag har så ont, jag orkade inte äta idag, jag tog inte min medicin i morse, usch, jag tog en öl i morse, bara en".
Min kollega stormar omkring, hör inte ett ord av vad han säger, pratar och pratar om en ny madrass för ryggen, det måste han ju köpa. Han visar sig uppgiven, ock berättar att han inte vet hur han ska köpa en. Hon gormar på:
"Men du måste, för den här soffan är inte bra för dig. Den är alldeles sliten". och så ringer hon SSK (Sjuksköterskan).
Han ser helt förstörd ut. Jag hinner inte börja prata med honom förän hon gormar fram och visar upp fryst mat: "Här, vill du ha lasagne eller färsbiff (Jennys eller Findus tror jag, nerfryst färdigmat)"?
-"Jag vill inte ha" (Han håller händerna högt över huvudet, kanske både av smärta i ryggen och av ångesten).
Efter en 20 minuter, lyckas vi gå med den äldre mannen in i köket, min kollega skyndar på att vi måste gå vidare. Jag sätter mig på huk, tittar i hans ögon och berättar:
"Att om du har så här ont måste du åka in till sjukhuset, jag vet att det är jobbigt, känns tungt, men SSK kan inte hjälpa dig mer än att ge dig Panodil, du måste ha en läkare som kollar på dig, och berätta då allt du tänker, om hur du mår. SSK kommer säga att du får åka in till akuten, det är det enda hon kan göra. På akuten kan du få smärtstillande, morfin eller något, för du kan inte gå och ha så här ont. Och du, Janne, jag tror att du måste äta lite också, även om det inte smakar. Du har ju levt med den här smärtan länge och det finns inte jättemycket de kan göra", Jag räknar upp lite alternativ som han berättar att han redan gått igenom, jag försöker fånga hans fall genom att lyssna och vara där. Han berättar att de redan röntgat och att en nerv är klämd. Jag är ingen expert, men jag stöttade honom. Sen skrev jag ner numret: 118 100. Ring dem och be om numret till Jysk, och säg att du vill köpa en madrass för en billig peng, killarna kan bära upp den här, det kan inte kosta mycket, kanske 400 kr för en madrass och 200 för hemkörning. (Janne såg tveksam ut och sa:)
"Men jag har inga pengar"
Jag sa, "men då får du betala nästa månad eller ta det på avbetalning, det är inget problem, du kan klara det här".
Jag frågar vidare: "Har du några vänner? släktingar? Någon snäll granne som kan hjälpa dig? Han hade en vän, som dock också hade ryggont, och jag frågade om de inte kunde hjälpa varandra. Kollegan skyndar på mig:
"Det är endast en larmtillsyn, inget mer".

Jag vet inte hur Janne kommer lösa det här.
Jag gjorde vad jag kunde och gick utanför systemtet, gav honom lite tid, hoppas att han kunde lyssna på mina fjuttiga råd, om de nu skulle hjälpa, det vet jag inte. Ett bistånd i hemtjänsten sträcker sig inte längre än vad det står på pappret och personalen hämmar sig från att göra mer än så. Jag kan förstå att det är viktigt att hålla ramar, men hur ska nu Janne någonsin få chansen om han inte kan få lite medmänskliga råd, SKA DETTA KANSKE VARA ETT BISTÅND FÖR SIG??? (IRONI).

***

Om du, min kollega läser det här, så vill jag att du ska veta, att du är bra i hemtjänsten med ditt glada och skämtsamma sätt mot de äldre, de uppskattar dig också, självklart, du är snäll och mycket givmild. Jag respekterar ditt tankesätt och hur mycket du faktiskt värderar dina kollegor. Men detta går emot mina principer. Vi tänker helt olika, och det är jag tacksam för. Endast diskussion och reflektion kan lösa ett sådant problem, och en gnutta utbildning. Sätta ord och förståelse på den behandling av de äldre som verkligen är:
- Om jag handlar så här - vad ger det för värde till den här vårdtagaren? Om jag tänker så här, vad ger det för konsekvenser?
Nu löste sig inte problemet direkt. Jag och min kollega gick ifrån varandra med helt skilda meningar. Men jag hoppas att en del av dig också förstår mig.

Och hur fel det än var att jag i din mening "rekommenderade morfin till en vårdtagare", även om så vart fallet, så tror jag att missbrukande Janne hade fått tag på morfin i vilket fall som helst om han nu velat, det är inte upp till oss att styra. Det viktiga för mig var att hjälpa honom mot hans smärta även om det innefattar att han ska ta sig till akuten för att få "droger". Åter igen är det är inte vårt jobb att värdera hur det blir eller vad de äldre tänker och vilka konsekvenser deras handlande ger, vi ska inte ta deras mänskliga rättighet ifrån dem!!! Vi har inte rätten att ta ifrån dem deras egen vilja och rätten till att faktiskt själva bestämma eller att förminska dem. Vårt jobb är att ha omsorg för individen, att stödja dem. Var har jag fel?
Jag kan i framtiden återkomma om hur det gick. Kommer chefen kontakta mig, eller kanske samordnaren? Var är mitt stöd i det här? Kan jag endast förlita mig på mig själv och min fjuttiga Äldrepedagogutbildning, jag ser ju bara människan, det är allt, ingen vårdspecialist, vad kan jag göra, och har jag egentligen gjort rätt? Hur handlade jag i detta etiska dilemma, hur hade ni gjort? Tusen frågor skvalpar i mitt inre.

Var stark, ni som tänker som jag.
Jag välkomnar alla tankar!!! Delge!

Jag tar Äldrepedagogexamen till våren, och jag vet att ni är en hel del äldrepedagoger där ute som vill ha era semesterveckor, så ni är jättevälkomna att kontakta mig, genom bloggen eller på mail: jeliyah_lindqvist@msn.com

Jag kan tänka mig ett arbete inom skånetrakten från Juni - Augusti, sen påbörjar jag fördjupningsåret i sikte på Kandidatexamen.
Be om CV, så skickar jag det!
Jag har referenser som personlig assistent, vårdbiträde på boende och i hemtjänst men jag vill jobba helt med det sociala, existentiella och stödjande, och inte med omvårdnad. Har läst en hel del om psykisk ohälsa och även funktionshinder. Har mycket sång i bagaget, dansbakgrund, Yoga och teater, men älskar att pyssla och måla, något som jag kommer använda mig av i arbetet.
Kan tänka mig att jobba direkt till äldre på mötesplatser, i dagverksamhet, även med anhörigstöd.
Hur vill jag arbeta med de äldre?
Jobba med att stärka förutsättningarna för de äldres integritet, självbestämmande, självkänsla, autonomi och glädje genom olika pedagogiska metoder. Metoderna har jag i min egen personliga och akademisk ficka, vare sig jag jobbar med en grupp äldre eller individuellt. I arbetet gäller det att se "Vad vill denna individ/grupp jag arbetar med? Vad gör personen glad? Vad finns det för möjligheter?"  att tänka "hur kan jag stödja denna människan till ett bättre mående just idag?
Varför anställa mig som Äldrepedagog till hemtjänst, äldreboende eller mötesplats? För att du/ni ser att det finns brister i er verksamhet, såsom sociala, psykologiska och existentiella. Pedagogik i arbetet lyfter fokusen från det sjuka och människan bakom blir synlig, och kan påverkas både fysiskt, psykiskt och socialt. Jag jobbar gärna med reflektioner för personal och att reflektera över olika ämnen och situationer som kan skapa en enorm frustration att inte få utlopp för. Jag tycker att arbetet med äldre är otroligt viktigt, äldre och sjuka är de mest utsatta i vårt samhälle, och jag vill stödja kollegor till att de gör ett bra jobb, och att de ska känna att de kan vara stolta över det. Statusen att jobba inom äldreomsorgen är låg, men jag tycker det är fantastiskt att arbeta med äldre. Jag lär mig något nytt och jag träffar så många olika människor, och de äldre är som slipade diamanter i ett rynkigt format.
Jag är även intresserad av att starta nya projekt för äldre, har massor av idéer som jag inte vill släppa ifrån mig här =) ! Kanske blir att jag söker projekt på eget håll, och är du intresserad att starta projekt med mig i sommar, så hör av dig!
- Jes

Sexuella aktiviteter gör äldre lyckligare.
Här kommer en grej från tidningen. Men jag måste dock påpeka att sexuella aktiviteter gör människor lyckligare.
Inte generalisera!
Sexuella aktiviteter är inte bara samlag! Det är även värme, beröring, kramar, allt som får en människa att söka kärlek och njutning.
Rapport från RFSU: Äldre och sexualitet av Elinor Hansson

Är du utbildad Äldrepedagog, som läst om funktionshinder och LSS, som känner för att ta dig an ledarskap och politik?
Sök denna tjänst i Lidingö: Äldre och handikapp-chef.
Måste dock pointera att "handikapp" är ett ganska förlegat begrepp. Hur tänker du om begreppet?

Varför ska en äldrepedagog söka? I min mening: För att vi sätter oss in i människorna, ur deras perspektiv. Oavsett ekonomi, regler och bestämmelser, oavsett ålder, funktionshinder etnicitet eller sexuell läggning.
Dokumentation är nummer ett. För att skydda individerna. Man ska inte skämmas över att dokumentera, jag har flera gånger dokumenterat mig själv, och vi är bara människor.
Chefer måste föra en kontinuerlig fortbildning av dokumentationsskyldighet! Det handlar inte om att sätta dit någon, det handlar om att anmäla händelsen! Hjälp organisationen genom att dokumentera mera!
Fantastisk omfattande bok om hela dokumenterande processen:

Inlägget är skrivet av Äldrepedagogen Jenny Skoglund, som har en fantastisk dramainriktning i sitt pedagogiska arbete med äldre. Varej Äldrepedagog har sitt sätt att jobba, vare sig det är genom fokus på samtal, aktiviteter eller i detta fallet på drama.

"Teatergruppen TEATER INTERAKT sätter upp

RYMDEN EMELLAN  på INKONST i januari 2012

”I centrum för denna föreställning står samt sitter, dansar, spelar, sjunger och svävar en

demenssjuk mamma och hennes dotter. I och via ett till stora delar verklighetsförankrat

stoff knyter Rymden emellan ihop en mängd undflyende och svårgripbara trådar till en

livets väv spänd mellan förvirring och förtvivlan. ” (Jan Bäcklin)

"För alla oss som jobbar som äldrepedagoger (framför allt anhöristödjare) för alla som läser äldrepedagogik, även psykologi och socionom, sjuksköterska. Kan detta vara ett fantastiskt diskussions material. För att komma åt det som berör. För att väcka engagemang.
För att ha något att hålla i, någon som sätter ord på det vi känner.
En vacker och sevärd föreställning på många plan." (Jennie Skoglund)

Det är en föreställning som berör, väcker engagemang och belyser svårigheter
kring demens ur flera olika vinklar. Teater Interakt har utifrån egna erfarenheter och
forskning gjort en samhälles kritisk, viktig och mycket vackert stycke teater.

Fantastiskt underlag för samtal.
www.teaterinterakt.se

Info/bokning:

teater_interakt@yahoo.se
tel    0733-669373 begin_of_the_skype_highlighting            0733-669373

***********************************************************

Vänliga hälsningar!

/ Jennie Skoglund

Jennielouise.skoglung@gmail.com

Äldrepedagog med pedagogisk drama som inriktning

0736-57 97 91"

Jessica Lindqvist, Äldrepedagogstudent talar om äldre och äldreomsorgen i P 4 Malmöhus, Sveriges Radio frekvens 102, 23 November 2011.
Dock har det skett en begreppsförvirring. Jessica vill inte vårda äldre, jessica vill stötta och sörja för i omsorg eller i möte med äldre. Vård kopplar jag ganska lätt till sjukdomar och lidelse. Omsorg är ett bättre ord.
Lyssna nedan:

Ett glatt synsätt, ett friskt synsätt, ett positivt synsätt. Ett inbjudande synsätt, ett kreativt synsätt, ett lekfullt synsätt - ett synsätt som skapar möjligheter.
Jag kan bli väldigt trött på allt det negativa som skrivs om i tidningar. Jag jobbar själv i hemtjänsten. Har även jobbat på ett äldreboende som man idag i akademisk mening kallar särskilt boende, och som personlig assistent och där även på korttidsboende för funktionshindrade - och JA, jag ser brister. Jag förnekar inte att de finns.

Men.
Jag tycker det är väldigt viktigt att få fram positiva berättelser också, dessa glömmer vi bort. För vad har vi annars att sikta på, om vi inte kan se dem, de idelaistiska bilderna, hur vi skulle önska att det såg ut. Man kan nöta och nöta vad som inte funkar men någon gång måste man se förbi det och se vad funkar.
I hemtjänsten finns det många som glädjs. De ser att deras liv blivit så mycket bättre, lättare ochtryggare med hemhjälpen.

Äldrevården vill jag för det första kalla äldreomsorgen, att vårda associeras lätt till att bota och ta hand om sjuka, och för att ge ultimat autonomi, självbestämmande och för att respektera integriteten stryker vi vården i detta sammanhang. Rullstolsbunden vill jag kalla rullstolsburen, stolen håller inte fast oss, självbestämmandet, makten och kontrollen ska värnas om och finnas kvar, och det är den rullande stolen som bär oss, men vi är inte maktlösa. Patient vill jag kalla vårdtagare, för att det ska ge en bild att det är de som har makten och inte ur personalens utgångsläge, vi finns till för dem och inte tvärtom. Funktionshindrade vill jag kalla funktionsnedsatta, men absolut funktionella. Armlös benlös men inte hopplös som Mikael Andersson namnsatte sin bok till.

Vi samlar oss, tar nya krafter, vi skänker leenden, värme och vi lyssnar.
Som vår föreläsare berättade idag:
"Jag hade aldrig förr känt mig så viktig i mitt arbete, jag satte mig bredvid damen, hon svalde medicinen som jag gav henne, lutade sitt huvud mot min axel och vilade en stund, sen sov hon som en stock hela natten". Vår gästföreläsare Jonas Olofsson är utbildad undersköterska, silvia syster, sjusköterska med en specialist inriktning på äldre. Han är stolt att undervisa om äldre, och han var stolt att få jobba med äldre.
Jonas tror stenhårt på Äldrepedagogutbildningen, för att vi ser människan och hennes behov.
Tack Jonas för en fin föreläsning!
Du gav oss - ett synsätt som skapar möjligheter.

För att förstå i vilken fas äldrepedagoger befinner sig i som profession kan man läsa denna C-uppsats av: Rosella Citterio och Louise Öhman (2010): Äldrepedagog - ett yrke i utveckling. Uppsatsen vill synliggöra och förstärka yrkesidentiteten för äldrepedagoger och ge inspiration till fortsatta diskussioner om kompetenshöjning inom äldreomsorgen. Något som är ganska relevant för den äldreomsorg vi har idag.

Paula Kanerup lyfte trygghetshotellet Mathildenborg och skapade en godare trivsel: Hämta broschyren här.

Elisabeth Benediktsson blev anställd på projekt att få igång Havutterns trygghetsboende, vilket hon lyckades otrolig med. Idag är Havsuttern mycket väl omtalad och det är lång kötid för att få flytta in. Idag arbetar Elisabet som anhörigkonsulent i Hyllie stadsdel, hämta broschyr om detta här.

Idag - onsdagen den 23 november sänds intervjun med mig om Äldrepedagoger och dagens äldreomsorg mellan 15.15 o 16 någon gång i Skåne Direkt, P4 Malmöhus, frekvens 102. Pratar endast i fem minuter...
Länkar klippet sen, hej på er!

Carina Bengtsson och Catharina Ljung (Äldrepedagogprogrammet, Malmö Högskola) skrev 2010 sin C-uppsats:
Behövs äldrepedagoger i äldreomsorgen?
Läs den du med!

Döden är ett ord som kan klinga sorgligt i mångas öron, men är ack så relevant att ta upp. Motsatsen till döden är livet, men vad som händer efter döden vet vi inget om. Kanske är det därför det är så skrämmande för oss och även tabubelagt. Döden är oundviklig, det är en av de få självklara saker som vi vet kommer drabba oss (Emilia Forsell, Äldres död).
Äldrepedagogprogrammet på Malmö högskola berör ämnet, mestadels för att förstå och kunna sätta sig in i hur de äldre och anhöriga har det som är nära döden. Förståelsen för olika ingångar till ämnet är av stor relevans för att möta många olika etniciteter, situationer och givetvis olika individer i omsorgen.

Äldrepedagogutbildningen belyser:

• Döendet: som biologisk, psykologisk och social process.
• Moralen (det moraliska handlandet, som kan kopplas till personal och anhörigas ageranden)
• Etiken (reflekterandet innan handlingen)
• Etiska dilemman (som ställer höga krav på personalen, för att finna en "rätt lösning"). Vad som är rätt och vad som är fel är inte alltid solklart. I vårt samhälle är patienternas integritet, självbestämande och autonomi nummer ett, men vad händer när andra människor klampar in och vill göra andra val när den äldre är nära slutet? Hur hanterar man sådana situationer egentligen?
  Här kommer vi också in på konsekvensetik, pliketik och utilitarism som handlar om att ge störst åtnjutande till flest antal människor (Arlebrink, 1999).
• Samtal om död, men den som kommer att dö, anhöriga och personal.
• Döden och döendet inom olika religioner: Kristendomen, Judendomen, Islam, Hinduimsen, Buddhimsen och sekter.
• Hjälp till dödshjälp: Eutansani.

Äldrepedagoger specialiserar sig inte på den medicinska eller biologiska biten, utan på  den sociala, psykologiska och även existentiella.
Fokuset ligger på hur man möter människan själsligt och medmänskligt och inte om vilken medicin som är bra för det ena eller det andra. Dock går man i kursen "Åldrandets problem och sjukdomar" inte bara in på döden, utan ytligt berör olika sjukdomar, och symtom för att kunna förstå, vägleda och stödja de äldre som lever i detta.

Hur man ser på döden är dock mycket olika hos oss alla. Synsättet skiljes genom vår religiösitet,  personliga erfarenheter och hela vår livssyn.
Döden kan komma plötsligt eller gå i en långsam process.
Den kan vara oväntad eller mycket väntad.
Den påverkar inte bara den som ska dö utan hela dess omgivning: anhöriga, personal med flera.
Arlebrink (1999) menar att när en människa dör, så dör en livshistoria med den.
Man blir påmind om att en människa som gått på denna jord inte kommer gå här mer. I alla fall inte i sin kroppsliga form.
Traditioner och sägner spelar in på våra bilder om döden. Efter det sista andetaget brukar tex. personalen öppna fönstret för att släppa ut själen.

Palliativ vård betyder lindrande vård, som går in när den kurativa eller botande vården inte längre hjälper. Omställningen kan vara av stor lättnad eller bidra till mycket ångest för berörda parter.
Palliativ vård ställer höga krav på det palliativa vårdteamet. Kommunikationen med anhöriga i detta är otroligt viktig. Som anhörig kan verkligheten kännas avlägsen och för att klara av all stress och ångest kan känslor förtryckas och bli till ett förnekande. Det är av stor relevans att personal informerar anhöriga att nu går det åt ett annat håll, och vad det innebär, "nu måste vi lindra, för att vi inte längre kan bota".

Döden kan också te sig påfrestande för personal. Ett stöd kan vara att prata med varandra och tillåta sig vara ledsen.

Historiska berättelser talar om hur grannarna gick hem till de som gått bort. Alla fick komma och ta farväl, och se den döde en sista gång, även små barn, det var naturligt då. Hur är det idag i jämförelse?

I dödsannonser kan vi titta på symbolik genom den förändring som skett av bilder. Bilder i Sverige syntes för en generation tillbaka nästan alltid med ett kors överst. Men idag kan vi se allt från, segelbåtar, duvor till böcker och symaskiner. Bilderna kan tolkas och berättar kanske hur människan tillbringade sin tillvaro eller vad den tyckte om.
Den sociala döden kan ibland drabba en indid hårdare än den kroppsliga.
Social död innebär att individen har en känsla för att den blir ihågkommen efter sin faktiska död. Den vill veta att den gjorde gott på jorden och betydde något. Några bra exempel är tex Elvis Presley, Marilyn Monroe och Michael Jackson, som stärkt sin sociala död väl, men även Olof Palme, Anna Lind och Lasse Brandeby. Dessa kommer bli väl ihågkomna och kommer kanske stå om i medier och tidsskrifter länge. Detta vet vi inte.

En guide i palliativ vård av Sahlgrenska Sjukhuset. (Informationen här är vägledande och rådgivande för dig som vill veta mer om döendet).
Döden och döendet av Arlebrink (1999) är en mycket omfattande bok.

Ur ett biologiska synsätt ges en teori om ett programmerat åldrande som ligger i våra gener, så kallade "dödsgener" som visar på hur länge en individ ska leva. Men detta är än bara en teori. (Olav Sletvold i Bondeviks: Geriatrik, 2005)
Om man ska tro på vad Olav säger så innebär vårt biologiska åldrande att vi slutar utvecklas vid 30 år, och därefter förlorar 0,5% av våra funktioner/år.
Äldrepedagogiken köper inte detta. Den tror att människans utvecklingen kan fortsätta länge därefter, men då utifrån mer psykologiska och sociala perspektiv. Äldrepedagoger väljer tillväxt framför förlust oavsett de biologiska förändringarna.
Sist, ett citat som väckt mycket uppmärksamhet hos mig från boken ovan, men skrivet av Inger Hilde Nordhus:
"Kan vi exempelvis betrakta åldrande och utveckling som två sidor av samma sak? Eller med andra ord, när slutar utvecklingen och när börjar åldrandet?"
Då tolkar jag detta som att Nordhus inte kan se att man kan utvecklas då man börjat åldras. Så då är det väl slut för oss alla vid 30 års ålder, ledsen att avslöja det för er, vi får helt enkelt slänga in handduken och hoppa... (*Ironi, och ifrågasättande, =) )
Jönsson (2007, Ålderdom som samhällsproblem) däremot tar upp en teori om att vårt åldrande börjar redan 9 månader innan födseln, vilket sätter sig helt emot påståendet här ovan. Den teorin klingar bättre i mina öron.

Ni är mycket välkomna att dela era erfarenheter, komma med synpunkter på inlägget eller bara berätta om er syn på döden och vad äldrepedagoger eller vad man som annan personal kan bidra med inom detta området? Jag undrar själv, hur fungerar det med anhörigstöd, har ni som jobbar med det uppföljning efter en närstående gått bort?
/Jessica Lindqvist

Från Mys blogg: http://mysofiamargaretha.blogspot.com/
"Jag brinner verkligen för de äldre och deras hälsa, att förbättra äldres levnadsvillkor är ett av mina mål. Under min utbildning till folkhälsovetare har mitt intresse för äldre bara blivit större och större. Jag anser att det är en målgrupp som lätt hamnar i skymundan då det handlar om folkhälsa, många vill satsa på barn och unga, vilket självklart inte är fel. Men vem skyddar dem som har byggt upp det samhälle vi lever idag?"
Lite inspirarande faktiskt...
Lycka till My, kämpa på!

Blev uppringd av Ann-Marie Lindqvist från Sveriges radio mitt under en föreläsning i torsdags. De hade hittat min blogg och ville gärna att jag skulle vara med och prata om våra gamla vänner i dagens samhälle, så jag vart där i morse och bandade. Jag länkar så fort jag fått nys om när det ska sändas, förmodligen P4, möjligen onsdag mellan 15-16 (annars torsdag eller fredag).
Tack Sveriges radio för att ni uppmärksammar våra äldre vänner!

Begreppen åldrande och ålderdom ger oss olika typer av associationer av ett liv som redan levts. Utveckling däremot används för att beskriva positiva processer i ett liv som är i framåtskridande rörelse. (Tankespåret är hämtat från: Geriatrik, kaptitel 2 om Psykologiskt åldrande av Inger Hilde Nordhus).
Dessa begrepp speglas i allmänna attityder gentemot vad åldrande och ålderdom innebär.
Man kan antingen se dessa som förlust av livskvalitet och nätverk eller att se möjligheterna att utvecklas.

Förlust kontra tillväxt - hur väljer du att associera?
Din association påverkar samhällets bilder och föreställningar om ålderdom och åldrande, kom ihåg det.

När det lider mot juletider ligger stressen nära. Klappar ska handlas, kakor ska bakas, hemmet ska städas och pyntas, granen ska köpas, barnen ska skjutsas på lucia och där ska gärna mamma, pappa och andra komma och titta. Dessutom blir man sen pga. skånetrafiken. Det blir helt enkelt mycket grogrund för stress.

Naomi Feil, utbildad psykolog möter en äldre kvinna med demensjukdom, Gladys Wilson.
När alla funktioner i sjukdomen går förlorade infinner sig en enorm oro. En oro som bidrar till kringvandrande, ångest, och andra kroppsliga, psykiska och kognitiva förluster.
Men Gladys har funnit en väg att kommunicera, genom Validationsmetoden. Hon bekräftar människan genom påståenden då de demenssjuka inte kan svara på frågor, och det slutar med att de båda sjunger tillsammans och Gladys gråter. Sånger och melodier stannar länge i minnet och den äldres identitet och jaguppfattning stärks i metoden.
Naomi fångar Gladys, och blir en tillfällig bärare av hoppet. Hon möter Gladys desperata behov av kontakt som hon menar nu endast är inuti henne.
Metoden är en av de psykologika och pedagogiska vägar vi studerar i Äldrepedagogutbildningen, och kan även nyttjas i större omfattning än de som drabbats av demenssjukdomar. Metoden bekräftar människans känslor totalt, om kommunikationen uppstår.
Jag ser en tår - du är ledsen...

Varför? Varför inte? Go Ruth!

De mest utsatta och glömda i samhället är de gamla och sjuka. I våra säkra och väldigt genomtänkta system faller många genom stolen, mest de som bor kvar hemma på ålderns dagar.
För att se hela dokumentäraen: dokument inifrån på SVT Play.

Massa roligt är på gång!

På hemsidan (länken ovan) kan ni nu läsa om olika pedagogiska metoder som lärs ut på Malmö högskola som sedan kan användas i arbetet med äldre människor.
Kanske analys av Hollywoodfilmer?

Glöm inte bort att må bra. Glöm inte bort dig själv.

Det ska vara kul att må bra. Wellnessguide vill inspirera dig till att må bättre än vad du någonsin har gjort!

Varför inte ta den möjligheten?

Vi blandar det senaste från forskarvärlden kring motion, hjärt-kärlhälsa, depression och sex med rekommendationer kring vin, choklad och annat gott!
wellness.se

"En sjöman älskar havets våg"

Texten hämtad här (från Oktober 4, 2008)

Charlie Barr är en gammal Skåning som strax innan andra världskriget flydde fastlandet för jobb till sjöss. Han vittnar om slit för vatten och kex, men talar samtidigt om kärleken till friheten och äventyren.

“Efter min första erfarenhet på en trålare, mönstrade jag på ”Aileen Allannah” som seglade mellan Skottland och Amerika. Det var där kärleken till havet och framförallt whisky fick sin start.”

Detta säger han med glimten i ögat för Herr Barr har trots att sjölivet inte gödde hans kropp särskilt alltid varit en karl som kvinnor svärmat sig runt. I Valencia smet han i land med endast sin kappsäck och mandolin men blev snabbt omhändertagen och försörjd av en barsångerska.

-         I Spanien var kvinnorna vackra, självständiga och temperamentsfulla. Det skulle aldrig hända att man som karl skulle bli försörjd av en kvinna i Sverige på den tiden. (Året var 1946)

Som sjöman var man mindre populär hos poliserna, kanske var det avundsjukan för alla dessa kvinnor som hängde och sökte äventyr i hamnarna.

“Aileen Allannah” som seglade mellan Skottland och Amerika

 

Livet som sjöman var hårt slit och han vittnar om att han en gång somnat under ett arbetspass i en kittel på en Ångpanna i Bordeaux.

-         Jag vaknade upp när vattnet slagits på och försökte ta mig upp ur kitteln men insåg att manluckan satts på. Dödsångesten kommer över mig och jag minns klart och tydligt hur jag bad ”fader vår” om nåd!

 

Detta hade kunnat bli Charlies sista resa om det inte var en Skottlänning kom på att han saknade sin hacka och öppnat manluckan för att hämta den.

 

-         Vi kallade honom Donkeyman på grund av hans hästtänder var han ingen vacker man. Men för mig var han gudalik när han uppenbara sig i luckan.

Många år till havs har gjort gamle Charlie till en ensamvarg. Han har sedan några år lägenhet på en serviceboende i Tyresö och på väggen hänger gamla fotografier på båtar han, som han själv uttrycker det ”slavat på”! 

Geriatrik = Läran om åldrandets sjukdomar
Gerontologi = Läran om åldrandet
I samhället, ute bland folk och oss människor kan man höra saker:


Vi människor bygger upp sociala och psykologiska förväntningar om hur vi ska agera och leva i en viss ålder.
Vad händer när vi bryter mot dessa?
En lättklädd äldre dam, har du stött på en sådan, och vad säger eller tänker du då? Vilka förväntningar har vi egentligen på oss när vi är 20, 30, 50, 70 eller 90 år? Och vad händer när vi inte lever enligt dessa förväntningar?
Kanske påverkas normen.
Kanske blir samhället mer accepterande och breddar sin mångfald.
Kanske blir det lite lättare att var sig själv...
För hur mycket sociala regler det än finns så är vi så många olika människor och lika lite som vi är många kan vi passa in i "den perfekta ramen" till 100%, så varför försöka? - Släpp loss de äldre, som Jim-Alex skriver.
Låt oss människor vara precis så som vi vill och önskar vara, och inte hur vi borde vara utefter vår ålder.



Inspirationen till mitt nuvarande tema jag skriver om kommer från dagens föreläsning med Riita Nilsson: Läs mer om Riitas tidigare forskningsområde: Omsorgsrationalitet, mycket spännande!
I många arbetsområden presenteras ålder som något negativt. I kunskap lär man ut om geriatrik: sjukdomar som kommer med åldern.
Geriatrik ligger i ett fokus som handlar om att medicinera och vårda. Geriatriken bevakar de rent biologiska aspekterna av åldrandet, det om händer i kroppen. Det blir ett sjukligt tänk där man ser inåt i en tratt/spiral som endast bidrar till tråkigheter.
Det narurliga åldrandet sker i en långsam process. Det är aldrig naturligt fastän ålder att bli nerslagen av en sjukdom hastigt. Men olika sårbarhets faktorer ökar riskerna för att bli utsatt för olika påfrestningar... Detta  tänk ligger inte i fokus i omvårdnadsutbildningar, där handlar det om att bota sjukdomen. Vad händer om man inte kan bota eller lindra sjukdomen? Jag har en oro att många som arbetar inom omsorg men främst vården har ett eländestänk, och ser hopplöst på en del äldres framtid.
Många människor klagar över äldre människors klagan. Men då måste man förstå att blir man äldre, så kommer man möta en hel del svåra påfrestningar på äldre dagar (Nu rabblar jag det kort och gott):
- Utökad ensamhet: Många i ens omgivning blir sjukare med åldern, vänner går bort, ens barn och barnbarn flyttar, det blir svårare att ta sig ut och möta människor pga olika saker.
- Kroppsliga funktioner minskas eller försvinner helt: Som att kunna gå, stå på sina ben, en naturliga benskörhet kommer med åren. Kroppen blir begränsad och kan inte användas som förut, vare sig det är lederna eller annat.
- Synen försämras: Man blir lättare bländad: ögats svarta hål hinner inte stängas/förminskas lika fort som det gjorde förr och mycket ljus släpps in genom ögats lins. Det blir svårare att se i mörkret för även här så är ögonmuskeln inte lika stark och flexibel som förr och kan därför inte dra lika mycket så att ögats svarta hål blir större och släppa in det lilla ljus som finns. Många blir långsynta och får läsa tidningen på avstånd, men kan heller inte se på alltför långt håll
- Hörseln försmäras
- Nervfunktionerna försämras. Dvs. nervimpulserna som går igenom kroppen för att ge oss reaktioner för att agera blir långsammare.
- Huden blir rynkig, hudcellerna håller inte inne lika mycket vätska som förr. Men oj vad mjuka och goa händer många äldre har !!!

Kroppen är inte vad den en gång var. Självklart får man klaga! Ut med frustrationen, begrav den inte inom dig!
Jag klagar över saker ibland, och kan känna, oj nu låter jag jobbig i andras öron, men den som klagar den får... och den påverkar också, får saker att hända. Mycket verkstad lite snack.

För inte så länge sedan har man lyft gerontologin som har en helt annan fokus:


Som klingar så himla fint i öronen. Nästa glimmar och glittrar (Ironi)
Vad handlar det om egentligen, vadå friska åldrandet?
Jag tänker så här:
Att kunna leva så som du vill. Hur ser din framtid ut? Vad är dina önskningar? Vad kan du påverka i ditt liv?
Vad vill du?

Att åldras betyder inte att vi inte genom olika verktyg kan motverka åldrandets konsekvenser. Teorin om det friska åldrandet säger att vi kan!!!:
-Träna vår muskulatur, även då vi blir äldre, musklerna skyddar vårt sköra skelett m,m. Att bygga upp sin styrka är aldrig för sent.
- Ta oss ut och prata, umgås, vara med andra människor dvs. upprätthålla vårt sociala nätverk. När detta blir svårt får vi helt enkelt hitta nya vägar:
*Ansök om färdtjänst i den kommun du bor i för att kunna ta dig till dina näa och kära: Malmö stad (Obs: Scrolla ner till Ansök om färdtjänst!) Hittar du inte, ring 118 100!!!
* Ansök om bistånd, ring din kommuns eller stadsdels biståndshandläggare (åter 118 100, om det är svårt för dig att leta). Ett bistånd är, eller rättare sagt SKA vara upprättat utefter dina individuella behov - Vill du komma ut till en mötesplats några dagar i veckan, eller vill du ha en ledsagare som följer med dig på promenader! Du har all rätt till din egen vilja och önskan - fråga biståndshanläggaren och berätta om din ensamhetskänsla och allt annat, men främst om din önskan!
* Kontakta kyrkan eller röda korset som ibland har frivilliga som gärna kommer och träffar dig då och då, dessa kanske känner sig lika ensamma.
* Ring på grannens dörr, bjud på kaffe och kaka!
* Be dina släktingar komma, gör ett schema.
Det är helt ok att vara själv, vissa människor vill inte vara i andras umgänge, utan trivs med att vara själva - helt ok!
(Inlägg under konstruktion) Fniss!
Mycket ovan nämnt är lättare sagt än gjort. Jag vet själv hur det är när jag sitter där hemma i soffan och borde gå till gymmet, eller borde ringa en kompis eller borde, borde, borde....
Massa "borden" blir till "måsten" som bygger upp murar, murar som hindrar oss från att leva fullt ut... tål att tänkas på, men det tar vi någon annan gång. =)
Kom gärna med fler tips om hur man kan göra livet enklare på äldre dagar!!! Var inte blyga nu!
Och tack Riita Nilsson, bra lektion!

Även den sköraste blomma kan hålla sig stark när mörkret faller.

Förra året slog personal vid äldreomsorgen i Piteå larm om att verksamheten var ett sjunkande skepp. De berättade att personalbrist och tidsbrist tvingade de att ta till olagliga åtgärder för att klara av sitt jobb. Det handlade bland annat om att gamla och dementa människor låstes in och lämnades ensamma.
Detta ska vi inte glömma.
Från Uppdrag granskning: "De inlåsta" del 1 - 4.

För att kunna möta framtidens krav på äldreomsorg inleds nu ett samarbete över Sundet. Deltar gör Malmö högskola, Roskilde universitet, Kommunförbundet Skåne och Professionshøjskolen Metropol i Köpenhamn.
I dag pendlar närmare 20 000 danskar och svenskar över Sundet varje
dag för att arbeta eller studera. En del av dem kommer att bli gamla i
grannlandet och nyttja äldrevården där, vilket är en av anledningarna
till det nystartade samarbetsprojektet.

Syftet är att utbyta erfarenheter mellan länderna för att kunna möta
kraven från framtidens pensionärer och hitta metoder för framtida
samarbete. För även om Danmark och Sverige har mycket gemensamt, ser
välfärden och förväntningarna på densamma olika ut.

– I Danmark har man till exempel äldreråd i varje kommun. De har stort
inflytande över äldreomsorgens utformning. Någon motsvarighet finns
inte i Sverige, säger Jonas Christensen, lektor vid Malmö högskola, i
en kommentar.

I projektet, som är treårigt och finansieras av EU Interreg-program,
kommer såväl forskare, lärare som ledare och medarbetare från
äldreomsorgen att delta.

– Det handlar om en verksamhetsnära kvalitetsutveckling av
äldreomsorgen. Men också om att få input till våra utbildningar på
äldreområdet, till exempel äldrepedagogprogrammet på Malmö högskola,
säger Jonas Christensen.
Läs mer här.

Aktivitetsledare / Arbetsterapeut

Publicerad den 28 Oct 2011
"Vi vill att du är utbildad äldrepedagog eller att du har högskoleutbildning som arbetsterapeut. Vi vill även att du har erfarenhet av att leda och samordna aktiviteter samt ett intresse för sociala aktiviteter, är flexibel och använder din fantasin."
Tänk på att de frågar efter Äldrepedagog eller arbetsterapeut, vilket kan innebära att vi får hålla ögonen på arbetsterapeutyrken också. Arbetsgivarna vet inte vilket begrepp de ska använda, enligt min tolkning. Eller så vet de inte skillnad på en arbetsterapeut och en äldrepedagogs kompetens. Hur tokar ni detta?
Visa annonsen

Aktiveringspedagog

Publicerad den 14 Oct 2011
"KVALIFIKATIONER
Aktiveringspedagog, Äldrepedagog eller annan likvärdig utbildning."
Visa annonsen

 

Medarbetare på Dagverksamhet

Publicerad: 2011-10-11
"har kunskap om demenssjukdomar och kan spela något instrument är du extra intressant för oss"Visa annonsen

Handledare

Publicerad: 2011-10-31
"Intresse av omvårdnadsarbete, gärna erfarenhet av äldre, demens och psykiatri. Lyhördhet och positivt tänkande vid förändring."
Visa annonsen

Erfaren arbetsterapeut

2011-10-18
Denna annons  beskriver ett arbete som en Äldrepedagog har kompetens att utföra.
"Vill du vara delaktig i att utveckla Uppsalas bästa demensverksamhet?..//..Den vi söker bör ha ett speciellt intresse för demensvård och gärna ha erfarenhet och utbildning inom området."
Visa annonsen

Det finns en framtid för oss att med välvilja ta hand om våra äldre vänner.

Äldrepedagoger arbetar med förebyggande, hälsoinriktade och socialt synsätt inom äldreomsorgen. Det kan vara som projektledare för att utveckla verksamheter, som gruppledare i äldreomsorgen, som trygghetsvärdinnor på trygghetsboenden med mycket mer. Gå till hemsidan för att läsa mer överskådligt: Yrken.net

 

2-årig högskoleutbildning som leder till en yrkesexamen.

 

Aktuell medellön är 22.847 kr och medelåldern 37,9 år.
Besök Lönestatistik.se för mer ingående statistik och löner för äldrepedagog.

Äldre och åldrande : grundbok i gerontologi

Utgiven 2011 !!!
Denna antologi (många författare) belyser många olika perspektiv på äldre och åldrande. Den tar upp hur olika faktorer – biologiska, psykologiska, sociala och funktionella – påverkar åldrandet och hur olika individer hanterar åldrandet på olika sätt. Den tar också upp hur behovet av vård och omsorg ser ut och vad man kan förvänta sig av äldreomsorgen när det gäller bemötande och rättigheter. Boken behandlar även forskningsämnet gerontologi – läran om åldrandet.

Äldre och åldrande är skriven för högskoleutbildningar inom vård, omsorg och medicin. Den är också till nytta för yrkesverksamma inom området samt för andra som vill öka sin kunskap om äldre och åldrande. Boken är enkel att slå i och passar perfekt som referens- och uppslagsbok.

Författarna är alla verksamma inom forskning eller praktik och har gedigen kunskap inom sina områden. Huvudredaktör är Marie Ernsth Bravell, universitetslektor vid Institutet för gerontologi och äldrestrateg i Jönköpings kommun. Hon är legitimerad sjuksköterska och har disputerat i gerontologi.

 

DEL I ÅLDRANDET – EN UTMANING PÅ ALLA NIVÅER

Gerontologi – vad är det?
Marie Ernsth Bravell

Med äldreomsorgen i tiden
Gerdt Sundström

De äldre i samhället
Gerdt Sundström

Invandrarskap och hög ålder – att åldras i Sverige som invandrare
Sandra Torres

DEL II VAD HÄNDER NÄR VI ÅLDRAS?

Biologiskt åldrande
Marie Ernsth Bravell

Funktionellt åldrande
Sofi Fristedt

Psykologiskt åldrande
Anna Dahl

Socialt åldrande
Bo Malmberg, Margareta Ågren

Sexualitet och åldrande
Martina Boström, Marie Ernsth Bravell

DEL III ATT ÅLDRAS MED OMSORG

Äldre människors rättigheter
Tove Harnett, Birgitta Larsson

Geriatrik och psykogeriatrik
Marie Ernsth Bravell, Iréne Ericsson

Förhållningssätt i vården och omsorgen av äldre
Iréne Ericsson

Vård i livets slutskede bland de allra äldsta
Marie Ernsth Bravell

Teknik och åldrande
Martina Boström

Prevention
Marie Ernsth Bravell

Mycket bra och omfattande bok!

Rön om Alzheimer här. (Från 2010-10-21)

Jag jobbade i hemtjänsten igår. Skulle utföra ett bistånd till först en man, sen en annan, "medicinöverräckning". De bodde på ett dygnsboende för hemlösa män. I lägenhetshuset finns en reception med två skötare/receptionister. I huset finns också ett kök där kocken lagar mat till de boende.
Dit kommer jag och en undersköterska för att räcka över medicin till två män (säkrast att vara två, de kan ju bli våldsamma...?).
Receptionisterna öppnar entrédörren åt oss. Öppnar de små medicinskåpen som är säkert låsta bakom receptionsbänken. Vi signerar när medicinen blivit svald.
Det måste vara otroligt kränkande för dessa män, när vi kommer för att ge dem medicin, fullt funktionabla och ingen vetskap om vilka vi var som personer, dvs. ingen som helst kontinuitet, och inte kände vi dem heller. Bara en hand som sträcks fram, och två piller som lägger sig i handflatan - Varsågod Olof! (Var det enda jag kunde säga- namnet är påhittat, här är det sekretess som gäller!!!)
Jag tänkte inom mig, vem är jag för den här mannen, och vad gör jag för den här mannen?
Är det inte skrämmande?

En identitet eller en gammal gubbe?

Jag satt här och läste ett stycke. Jag kastar er rätt in i texten nu:


Citatet är från Kerstin Gynnerstedt och Mai-Brith Schartaus bok "Reminiscensmetoden: Tillämpad i äldrevården" (2000, s. 34).
Då vill jag kommentera
1. Äldrepedagogik innefattar olika metoder i det sociala arbetet med äldre som utförs i samhället. Reminiscensmetoden är en av dessa. Reminiscen betyder i korthet ungefär "att tänka högt om gamla tider". Människor växer när man får berätta och dela sin historia. Ens sociala död levs vidare efter vår faktiska död i berättelsen som kan gå från generation till generation. Berättelsen är individuell och i första kapitlet (s. 20) beskrivs så väl: "Varje gång en människa dör, så dör hennes historia med henne" (Gibson 1994). Den historia som berättas av individen som vart med om händelsen eller känslan kan aldrig berättas på samma sätt genom en annan. Man växer som människa genom att delge det man upplevt.
Metoden är en pedagogisk väg för vårdpersonal att stanna upp och känna medmänsklighet och lyssna.
Varför väljer vi annars att jobba så nära människor om vi inte kan glädja dem, se dem lysa, genom att lyssna, se dem, tillskriva ett värde för de liv de levt, det liv som vi en dag kommer sitta och berätta om för ett stressat vårdbiträde.


2. Författarna beskriver att problem: äldres ensamhet som inte kan lösas genom en metod i välfärdsstaten. Jag tyckte att de drog slutsatser alldeles för fort, och jag är givetvis jättesugen på att forska om det här och överbevisa påståendet.

Det jag vill komma fram till är att problemen kan visst lösas. Reminiscensmetoden är fantastisk, och vårdpersonal borde få utbildas eller vägledas mer i metoden. Även om en hel del har en hum om vad metoden berör så kan det vara svårt att egentligen förstå dess värde för den äldre historieberättaren.

Reminiscensmetoden må vara en metod/ett barn av välfärdsstatens samhällen, men den ger otroligt mycket och utan belägg eller forskning vågar jag säga att denna metod kan lätta många ensamma äldres hjärtan, om man som personal bara inser värdet av att sitta ner en liten stund extra, för tid finns det. Skippa skitsnacket på kontoret/samlingslokalen och stanna en stund. Fånga den äldre och ge dem all er uppmärksamhet, och så mycket tacksamhet kommer tillbaka.

Forskning visar dessutom att vi som inte kategoriserar oss som äldre upplever äldre som mer ensamma och isolerade än de känner sig. Generellt känner vi som inte är äldre att vår största rädlsa är att leva och dö ensamma på äldre dagar, medan äldre inte upplever sig så ensamma som generellt resten av befolkningen tror. Generellt är äldres största bry att nära och kära ska ha det bra, dvs. att andra är i fokus (Tornstam: Åldrandets socialpsykologi, 2005, s. 110).
Men. Många äldre känner sig ensamma, befinner sig isolerade i sina hem utan mycket socialt umgänge, och en metod som denna är god att ha kunskap om, för den kan påverka.

Vi ska inte glömma att det för alla inte var "gamla goá tider". Att minnas och reminiscera kan dra upp mycket smärta, oläkta sår. Dock är alla känslor som kan bli bekräftade förlösande. Tänk själv om du har många olösta konflikter inom dig från förr som du bär omkring på, att prata kan vara befriande (Tornstam, 2005, s. 128).
Som pedagog får man vara beredd på alla känslor som kan bubbla upp i reminiscensens närvaro.

Varför finns det en metod för att förstå, stödja och hantera en viss åldersgrupp av människor???
Jag tänker att rent generellt händer det mycket med människor som får se och tänka tillbaka. När man till slut ofta blir äldre (om inte tidigt dödsfall), kommer krämpor och en hel del förluster, av arbete, barnen flyttar ut, inga firanden längre, man gifter sig sällan sent, och väner blir också äldre och går bort.
Människor som möter äldre ofta är ju framförallt omsorgspersonal, och med kunskap måste personalen veta att denna grupp generellt är otroligt fragil efter många stötar, och har ett enormt behov av kontakt.

Dementa är en annan törn. I demens stannar långtidsminnet oftast längre. "Sist in först ut" - som vår föreläsare sa, och syftade på minnen.
Därför är reminiscens också ett sätt att hålla deras självkänsla kvar. Deras oro växer över deras glömska, de skäms över att de inte minns. De tappar ord, och att fortfarande ha historien kvar från förr håller dem närvarande längre. De får glädje och växer av att berätta om hur det var då.

En annan metod som jag inte talar längre om nu kan användas sammanknutet med teorin om Reminiscensen och denna kallas: Validationsmetoden (Av Naomi Feil). Den handlar om att validera och bekräfta känslorna som kommer. Gråter individen kan man säga: Jag ser en tår, du är ledsen, som ett påstående. På så sätt sätter man ord på känslor som den äldre har och kanske inte vet om att den har och kan givetvis ha en väldigt befirande effekt. Man blir konfirmerad och berättigad en känsla. Så här känner du, och det ser jag.
Nedan: Naomi Feil - in Action (grymt inspirerande), här med Gladys Wilson:



Här är en kille som tänker tillbaka och undrar om det förflutnas betydelse:
Bloggen - Life and Beyond

Socialt innehåll i äldreomsorgen

Det sociala innehållet i omsorgen om äldre påverkar både hälsa och välmående. Äldre personer behöver erbjudas förutsättningar för att i så stor utsträckning som möjligt fortsätta "vara sig själva".

Ett bra socialt innehåll skapar en trivsam miljö för både personalen och de äldre och kan också ha positiv inverkan på de äldres fysiska hälsa.

Biståndsbedömare, enhetschefer i äldreomsorgen och omsorgspersonal kan stärka det sociala innehållet genom att till exempel:

• låta den som får insatser vara med och bestämma så mycket som möjligt om hur de ska utformas.
• anlita och samarbeta med äldrepedagoger som har kompetens för att förbättra förutsättningarna för de äldre.
• uppmuntra enskilda att fortsätta med en vana eller hobby även på särskilt boende eller med hjälp av hemtjänst.
• ta initiativ till att bjuda in närstående och låta dem vara delaktiga.

Det har visat sig att enhetschefens inställning till socialt innehåll är mycket viktig. Med en positiv attityd och vilja att utveckla det sociala innehållet kan han eller hon påverka personal att skapa en bättre vardag för de äldre.

Tack Jim-Alex för att du bidrar till spridning av relevanta utbildningar för att förbättra den sociala omsorgen om våra äldre människor.
Texten nedan är helt hämtad från Jim-Alex blogg: Släpp loss de äldre (Augusti 2010)

"Äldrepedagoger och hälsocoacher - nya yrkesroller

Det är roligt att nya yrkesroller håller på att växa fram inom äldreomsorgen som fokuserar på hälsa och på det friska åldrandet. Ett exempel är Äldrepedagogprogrammet vid Malmö högskola som består av 4 terminer och 120 högskolepoäng. I programmet ingår kurserna Teorier och perspektiv i arbete med äldre, Äldres livsvillkor, Äldres hälsa och Pedagogiskt arbete med äldre.

Pedagogik är inte bara viktig inom utbildningsväsendet utan även inom äldreomsorg fastän den har en annan karaktär och inriktning. Själv tog jag initiativet till att anställa socialpedagog när jag var chef på ett boende för att lyfta fram vikten av ett socialt innehåll och pedagogikens betydelse för att omsätta det i praktiken.

Vad gäller nya yrkesroller har Regeringen gett Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen i uppdrag att i samarbete starta en försöksverksamhet med hälsocoacher. Uppdraget är på tre år för åren 2010-2012 och 15 miljoner avsätts årligen. Målsättningen är att främja ett aktivt och hälsosamt åldrande och att samtliga kommuner ska få ta del av dessa erfarenheter.

Äntligen får de beteendevetenskapliga teorierna, ämnena och perspektiven större utrymme i äldreomsorgen, vilket är nödvändigt för att fokusera på och utveckla arbetssätt och metoder som främjar hälsa och ett aktivt åldrande. Därför behövs olika yrkesroller och kompetenser i äldreomsorgen som kompletterar varandra och bidrar till en helhetssyn kring den enskilde såsom omsorgsassistenter, undersköterskor, äldrepedagoger, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, läkare, biståndshandläggare, kuratorer, hälsocoacher, samordnare och grupp- och enhetschefer."