Social reproduktion av stereotyper

Original betyder ursprunglig.
Ett fint sätt att se på åldrande är - ju äldre desto mer original - mer syns vårt ursprung. Tider förändras och ursprunget i en individ finns liksom kvar och syns utåt. Personlighet och karaktär slipas som en diamant. När tiden går växer personligheten - tar sig slingriga omvägar eller breda motorvägar, och ju fler år som går kanske mer utvecklad/invecklad blir personligheten... inte undra på föreställningen om äldre som visa.

Ingens utveckling är den andre lik och ju äldre, desto mer tid för att bli mer olik andra, så långt ifrån ett oskrivet blad som möjligt, förfinad, kultiverad, särpräglad, mångfaldig, erfaren, utvecklad på sitt eget lilla sätt. Mer inåtvänd, mer komplicerad, mer gammal hund som inte kan lära sig sitta, eller?

Kanske blir det också lättare att vara sig själv, lättare att bry sig mindre om vad omvärlden egentligen tycker, kanske blir vi inte visa i allt omkring oss utan just i vetskapen om hur vi själva fungerar, vi blir specialister på oss.
 
Föreställningar och stereotypiseringar om åldrande och äldre hämmar utveckling. När majoritet av samhället talar om människor som att de är på ett visst sätt bidrar detta till reproduktioner och som inte bidrar/möjliggör utveckling, lärande och därmed att må bra. Vi lär oss samhällets förväntingar på hur vi "är"/ska vara som kvinna/man/odefinierat, flator/bögar/transor, etnicitet, ålder och så vidare, vi följer dessa regler och vi förhåller oss till heteronormen. En nästan gemensam syn och sociala konstruktioner och talan om äldre bidrar till att skapa stereotyper då vi ständigt reproducerar socialt. Vi fungerar och gör på det sätt som förväntas av oss. Problemet är hur vi talar: man ska leva så länge man är ung. Vi lär oss ordspråk redan som barn, vi lär oss att kategorisera. Kan vi lära barn att vara kritiska om hur vi kategoriserar och dess bidrag kan vi möjliggöra för psykisk och social hälsa. Vi må sätta folk i fack och ursäktar oss med att äldre är si, unga är så, men det är alltid individuellt. Individualitet som social reproduktion hade gynnat många. Därför är äldrepedagogik viktig. Liksom all annan pedagogik.
 


 
 
 
 

I en äldrepedagogs bagage (Examen via Malmö högskola)

- Salutogent vs. Patogent: KASAM
- Behov (Maslow mfl)
- Gerotranscendensen
- Validationsmetoden
- Reminiscensmetoden
- Pedagoiska metoder: Stödjande samtal, empowerment, medmänniska, rådgivande, stärka integritet, autonomi & identiteten.
- Livsloppsperspektivet i mötet med äldre
- Generalisering
- Rollförluster ?
- Socialkonstruktivism
- Övergripande kunskaper: Åldrandets problem och sjukdomar: Demens, depressioner, psykoser, delirium m,m.
- Pensionssystem
- Det sociala åldrandet
- Coping: Strategier att hantera svårigheter
- Etiska dilemman i äldreomsorg (Socialstyrelsen)
- Juridisk grund: Pensionssystemet, SoL, HSL, OSL, LASS och LSS.
- Äldre och sexualitet
- Existentiella teman: Hur talar vi om död, varför behöver vi prata om död, och hur kan man prata om död?
- Död i olika religoner och kulturer
- Socialpedagogik, Socialt arbete, Pedagogik, Äldrepedagogik - skillnader och likheter i dessa
- MI-metod (motiverande intervju)
- Adult attachment Interview i samband med teori om anknytning
- Kultur, relevans av detta
- Gemenskap
- Det sociala medborgarskapet (Livet er et kunstvaerk - Helle Krogh Hansen 2002 samt 2006 & Socialpolitiska klassiker - Johansson 2008)
- Livslångt lärande & utveckling - det är aldrig för sent.

Och så mycket mer...




 
 

Olika metoder i hemtjänsten

Obs! Ta detta inlägg med en nypa salt!

"Tittin-tittut",
är en metod jag inte är så väldigt begeistrad av i hemtjänsten. Tanken är att man skyndar sig in för att fort hinna vidare till nästa. Metoden är inte evidensbaserad, men präglar ändå en stor del av den svenska hemtjänstomsorgen, och är även spridd på en del särskilda boenden, där den visas i form av att vårdbiträdet tittar in i rummet (den äldres lägenhet) och ser att den sitter fint i rullstolen, utan att knacka dessutom, vilket går emot regelboken. Den har ingen påverkan på varken meningsfullheten eller generellt en känsla av sammanhang (KASAM - Aanonovsky), det salutogena perspektivet är inte heller inblandat.

Inte heller "promenad-metoden" har visat någon större inverkan på den äldres subjektiva upplevelse. I denna väljer vårdgivaren att promenera istället för att cykla. Denna metod användes främst utav rökande vårdbiträden och undersköterskor och även av bekväma vikarier. Den förkortar vistelsen i vårdtagarnas hem och förlänger tiden emellan bistånden. Dock kan metoden inge ett visst lugn hos vårdgivaren som vill undvika stress genom att flänga med cykeln. Den stöds inte heller av någon större teori.

En tredje strategi är den där man för anteckningar om bajset. Detta sker främst på särskilda boenden, också kallade ålderdomshem eller varför inte fattigstugor som de utvecklats ifrån och som många tenderar att se dem som, med all förståelse. Jo, bajslistan:

Vilken dag skedde det?
Vilken tid?
Vilken konsistens?
 
Listorna förvaras inlåsta i vårdtagarnas "lägenhet" och tyvärr diskuterar personal ibland listans innehåll lyhört så den äldre hör.
 
Finnur Magnusson beskriver detta fenomen i sin forskning (Janusansiktet - typ äldreomsorgens två ansikten), där de äldre tenderar att bli än mer vårdobjekt, eftersom det är så de får uppmärksamhet. Den äldre talar högt om sina krämpor för de är så de blir bekräftade av personal. Det är mot regelboken att föra listor på annat, typ - idag var Signe inte så glad, jag ville muntra upp honom och frågade diverse saker, vi började prata gamla tider, men icke. Det patogens är i fokus - sjukdomarna, medicinerna, såren. Det talas om ett salutogent "tänk", dvs se det som fungerar, det friska, inte för att detta tar någon större plats, även den holistiska synen - helhetssynen på en människa går bort.
 
Adjö.