Akta - Salutogent blir patientorienterat

Hej hopp!
En liten tankeställare för äldrepedagoger och andra i omsorgsyrken, som insirerade mig i läsandet av Fahlander Fallgren och Hartelius C-uppsats:

SE VAD ÄLDREPEDAGOGIK

KAN GÖRA FÖR DIG


HUR TILLGODOSER ÄLDREPEDAGOGIKEN

DE ÄLDRES BEHOV?


Det salutogenetiska perspektivet används ofta i sammanhang där individen är patient, och nämnvärt är att äldrepedagogiken har en helhetssyn på människan oavsett vardagssituation om vi tänker efter.

Har du en helhetssyn på individen, eller ser du denne endast i ett vårdande sammanhang?

Tänk dig själv in i när du är patient, vill du ses som en hel människa eller endast i ett sammanhang dit ditt problem eller din sjukdom fört dig?

 

Se mig.

Äldrepedagoger ser Möjligheter

Ett glatt synsätt, ett friskt synsätt, ett positivt synsätt. Ett inbjudande synsätt, ett kreativt synsätt, ett lekfullt synsätt - ett synsätt som skapar möjligheter.
Jag kan bli väldigt trött på allt det negativa som skrivs om i tidningar. Jag jobbar själv i hemtjänsten. Har även jobbat på ett äldreboende som man idag i akademisk mening kallar särskilt boende, och som personlig assistent och där även på korttidsboende för funktionshindrade - och JA, jag ser brister. Jag förnekar inte att de finns.

Men.
Jag tycker det är väldigt viktigt att få fram positiva berättelser också, dessa glömmer vi bort. För vad har vi annars att sikta på, om vi inte kan se dem, de idelaistiska bilderna, hur vi skulle önska att det såg ut. Man kan nöta och nöta vad som inte funkar men någon gång måste man se förbi det och se vad funkar.
I hemtjänsten finns det många som glädjs. De ser att deras liv blivit så mycket bättre, lättare ochtryggare med hemhjälpen.

Äldrevården vill jag för det första kalla äldreomsorgen, att vårda associeras lätt till att bota och ta hand om sjuka, och för att ge ultimat autonomi, självbestämmande och för att respektera integriteten stryker vi vården i detta sammanhang. Rullstolsbunden vill jag kalla rullstolsburen, stolen håller inte fast oss, självbestämmandet, makten och kontrollen ska värnas om och finnas kvar, och det är den rullande stolen som bär oss, men vi är inte maktlösa. Patient vill jag kalla vårdtagare, för att det ska ge en bild att det är de som har makten och inte ur personalens utgångsläge, vi finns till för dem och inte tvärtom. Funktionshindrade vill jag kalla funktionsnedsatta, men absolut funktionella. Armlös benlös men inte hopplös som Mikael Andersson namnsatte sin bok till.

Vi samlar oss, tar nya krafter, vi skänker leenden, värme och vi lyssnar.
Som vår föreläsare berättade idag:
"Jag hade aldrig förr känt mig så viktig i mitt arbete, jag satte mig bredvid damen, hon svalde medicinen som jag gav henne, lutade sitt huvud mot min axel och vilade en stund, sen sov hon som en stock hela natten". Vår gästföreläsare Jonas Olofsson är utbildad undersköterska, silvia syster, sjusköterska med en specialist inriktning på äldre. Han är stolt att undervisa om äldre, och han var stolt att få jobba med äldre.
Jonas tror stenhårt på Äldrepedagogutbildningen, för att vi ser människan och hennes behov.
Tack Jonas för en fin föreläsning!
Du gav oss - ett synsätt som skapar möjligheter.

Ett annat sätt att se på Åldrande

Geriatrik = Läran om åldrandets sjukdomar
Gerontologi = Läran om åldrandet
I samhället, ute bland folk och oss människor kan man höra saker:

- Nej så kan jag inte göra, jag är alldeles för gammal för det!

Vi människor bygger upp sociala och psykologiska förväntningar om hur vi ska agera och leva i en viss ålder.
Vad händer när vi bryter mot dessa?
En lättklädd äldre dam, har du stött på en sådan, och vad säger eller tänker du då? Vilka förväntningar har vi egentligen på oss när vi är 20, 30, 50, 70 eller 90 år? Och vad händer när vi inte lever enligt dessa förväntningar?
Kanske påverkas normen.
Kanske blir samhället mer accepterande och breddar sin mångfald.
Kanske blir det lite lättare att var sig själv...
För hur mycket sociala regler det än finns så är vi så många olika människor och lika lite som vi är många kan vi passa in i "den perfekta ramen" till 100%, så varför försöka? - Släpp loss de äldre, som Jim-Alex skriver.
Låt oss människor vara precis så som vi vill och önskar vara, och inte hur vi borde vara utefter vår ålder.



Inspirationen till mitt nuvarande tema jag skriver om kommer från dagens föreläsning med Riita Nilsson: Läs mer om Riitas tidigare forskningsområde: Omsorgsrationalitet, mycket spännande!
I många arbetsområden presenteras ålder som något negativt. I kunskap lär man ut om geriatrik: sjukdomar som kommer med åldern.
Geriatrik ligger i ett fokus som handlar om att medicinera och vårda. Geriatriken bevakar de rent biologiska aspekterna av åldrandet, det om händer i kroppen. Det blir ett sjukligt tänk där man ser inåt i en tratt/spiral som endast bidrar till tråkigheter.
Det narurliga åldrandet sker i en långsam process. Det är aldrig naturligt fastän ålder att bli nerslagen av en sjukdom hastigt. Men olika sårbarhets faktorer ökar riskerna för att bli utsatt för olika påfrestningar... Detta  tänk ligger inte i fokus i omvårdnadsutbildningar, där handlar det om att bota sjukdomen. Vad händer om man inte kan bota eller lindra sjukdomen? Jag har en oro att många som arbetar inom omsorg men främst vården har ett eländestänk, och ser hopplöst på en del äldres framtid.
Många människor klagar över äldre människors klagan. Men då måste man förstå att blir man äldre, så kommer man möta en hel del svåra påfrestningar på äldre dagar (Nu rabblar jag det kort och gott):
- Utökad ensamhet: Många i ens omgivning blir sjukare med åldern, vänner går bort, ens barn och barnbarn flyttar, det blir svårare att ta sig ut och möta människor pga olika saker.
- Kroppsliga funktioner minskas eller försvinner helt: Som att kunna gå, stå på sina ben, en naturliga benskörhet kommer med åren. Kroppen blir begränsad och kan inte användas som förut, vare sig det är lederna eller annat.
- Synen försämras: Man blir lättare bländad: ögats svarta hål hinner inte stängas/förminskas lika fort som det gjorde förr och mycket ljus släpps in genom ögats lins. Det blir svårare att se i mörkret för även här så är ögonmuskeln inte lika stark och flexibel som förr och kan därför inte dra lika mycket så att ögats svarta hål blir större och släppa in det lilla ljus som finns. Många blir långsynta och får läsa tidningen på avstånd, men kan heller inte se på alltför långt håll
- Hörseln försmäras
- Nervfunktionerna försämras. Dvs. nervimpulserna som går igenom kroppen för att ge oss reaktioner för att agera blir långsammare.
- Huden blir rynkig, hudcellerna håller inte inne lika mycket vätska som förr. Men oj vad mjuka och goa händer många äldre har !!!

Kroppen är inte vad den en gång var. Självklart får man klaga! Ut med frustrationen, begrav den inte inom dig!
Jag klagar över saker ibland, och kan känna, oj nu låter jag jobbig i andras öron, men den som klagar den får... och den påverkar också, får saker att hända. Mycket verkstad lite snack.

För inte så länge sedan har man lyft gerontologin som har en helt annan fokus:

Det friska åldrandet.

Som klingar så himla fint i öronen. Nästa glimmar och glittrar (Ironi)
Vad handlar det om egentligen, vadå friska åldrandet?
Jag tänker så här:
Att kunna leva så som du vill. Hur ser din framtid ut? Vad är dina önskningar? Vad kan du påverka i ditt liv?
Vad vill du?

Att åldras betyder inte att vi inte genom olika verktyg kan motverka åldrandets konsekvenser. Teorin om det friska åldrandet säger att vi kan!!!:
-Träna vår muskulatur, även då vi blir äldre, musklerna skyddar vårt sköra skelett m,m. Att bygga upp sin styrka är aldrig för sent.
- Ta oss ut och prata, umgås, vara med andra människor dvs. upprätthålla vårt sociala nätverk. När detta blir svårt får vi helt enkelt hitta nya vägar:
*Ansök om färdtjänst i den kommun du bor i för att kunna ta dig till dina näa och kära: Malmö stad (Obs: Scrolla ner till Ansök om färdtjänst!) Hittar du inte, ring 118 100!!!
* Ansök om bistånd, ring din kommuns eller stadsdels biståndshandläggare (åter 118 100, om det är svårt för dig att leta). Ett bistånd är, eller rättare sagt SKA vara upprättat utefter dina individuella behov - Vill du komma ut till en mötesplats några dagar i veckan, eller vill du ha en ledsagare som följer med dig på promenader! Du har all rätt till din egen vilja och önskan - fråga biståndshanläggaren och berätta om din ensamhetskänsla och allt annat, men främst om din önskan!
* Kontakta kyrkan eller röda korset som ibland har frivilliga som gärna kommer och träffar dig då och då, dessa kanske känner sig lika ensamma.
* Ring på grannens dörr, bjud på kaffe och kaka!
* Be dina släktingar komma, gör ett schema.
Det är helt ok att vara själv, vissa människor vill inte vara i andras umgänge, utan trivs med att vara själva - helt ok!
(Inlägg under konstruktion) Fniss!
Mycket ovan nämnt är lättare sagt än gjort. Jag vet själv hur det är när jag sitter där hemma i soffan och borde gå till gymmet, eller borde ringa en kompis eller borde, borde, borde....
Massa "borden" blir till "måsten" som bygger upp murar, murar som hindrar oss från att leva fullt ut... tål att tänkas på, men det tar vi någon annan gång. =)
Kom gärna med fler tips om hur man kan göra livet enklare på äldre dagar!!! Var inte blyga nu!
Och tack Riita Nilsson, bra lektion!

Även den sköraste blomma kan hålla sig stark när mörkret faller.