Äldrepedagog finnes!

Vet inte exakt vilken målgrupp jag har av läsare, men om någon vet mer er att en tjänst på ditt jobb är under uppluckring så hör gärna av er.
 
Min anställning går ut den sista Januari, med chans till förlängning, som jag kommer tacka nej till med tanke hur arbetsklimatet i personalgruppen är, helt dränerande (se föregående inlägg).
 
Mina tankar går ut till alla er som befinner er på en sådan arbetsplats med informella ledare, där chefen favoriserar och särbehandlar åt bägge håll. Där chefen bidrar till att splittra personalgruppen istället för att få dem att jobba ihop. Så låg nivå.... känns som jag åter är i mellanstadiet. Snacka om människor som behöver söka nytt jobb, eller inse sina fel/bli varse och medvetna om deras inverkan på andras arbetshälsa och deras värderingar om och gentemot brukare.
 
Kan tänka mig att ni är många där ute med historier att dela med er, men det är så svårt när man är i en utsatt situation, hela verksamheten/organisationen i toppen på det hela är korrupt, vi snackar vänskapskorruption, dvs när man anställer någon man känner istället för att faktiskt skriva en ordentlig platstjänst på arbeteförmedlingen och få in en frisk vind, som kan reflektera, analysera och sprida glädje. Skriv gärna och berätta om hur ni har det där du jobbar.
Man ger en chef ett extra boende/ en extra verksamhet att ha hand om utöver de två de redan har - för att spara in pengar. Istället blir alla tre boendena lidande och chefen har relationer med kvinnor på varje boende - sjukt. Förvänansvärt många som accepterar sådana omständigheter, och det har jag så jädrans svårt att fatta.
 
Ska man nu befinna sig på jobbet 8 timmar/ dag, eller som i mina verksamheter ibland dygnspass, eller med sovande jour / vaken jour / skiftarbete som kräver att mycket tid rent generellt går till att vara fysiskt på jobbet så ska det vara trivsamt, utvecklande, kollegor sinsemellan bör stötta varandra/inte mottarbete/vara avundsjuka/tävla om poäng hos den informelle ledaren och chefen. Tacka fan att man kan sluta, när det är så. Ett tag såg jag mig vara fast på detta ställe för alltid.
 
Det är nu 4:e LSS-boendet jag arbetat på inom denna kommun. Samtliga har dessa problem. För att inte prata om den kommunala Äldreomsorgen i staden. Wow. Jag vet var jag inte vill jobba om man säger så.
 
De privata aktörerna har absolut tagit kollegors resurser och förmågor på allvar, bara där - man ses som reurs och inte utbytbar. Känner mig totalt utbytbar nu, fast jag vet innerst inne, att så är det inte.
 
 
 

BINGO!

Jo, varje fredag, ungefär klockan 09.30, en halvtimme innan den faktiska bingon börjar, har rullatorer tagit plats i salen och rullstolar i sakta fart rullar mot långbordet i stora samlingssalen. Jag har under hela mitt vikariat undrat vad det är med bingon som lockar de äldre där jag arbetar. Så jag har faktiskt undersökt detta. Vid flera tillfällen har jag frågat det deltagande hen-skapet (för det är varken herr-skap eller dam-skap - Blandat - om än fler kvinnor eftersom kvinnor lever längre...).

Svaren jag fått:
-"Det är spännande"
- "Man slutar liksom tänka på allt annat"
 
Jag har sedan ställt följdfrågor och deltagarna har beskrivit att de känner att bingo är något de kan, förstår. Jag tror att de därav känner en trygghet med bingo, teorin om KASAM och empowerment blir framträdande. De begriper - de kan hantera och därav känna meningsfullhet i aktiviteten. För en stund glöms åldrandets eländesplågor bort. Intensiva blickar letar över brickorna. De som ser dåligt har får förstorade brickor i form av ett Word-dokument med storlek Arial 80. De som inte ser alls kan sitta bredvid mig - och jag kan stötta dem - uppmuntra dem att ha hopp om vinsten, om inte annat känner de sig lite delaktiga i gemenskapen då de dessa förmiddagar möts av andra boende som över bordet säger "Hej, Asta - vad roligt att de sig här". I hopp att få antingen 1a raden, 2a raden eller en full bricka, är vinsten de pottpengar som varje person lägger/bricka, dvs 1 krona. Oftast väljer de att spela med 2 brickor. Detta bli 2 kronor/spel och då vi oftast gör 4 spel blir detta 8 kronor/bingodag. Deltagarna får en faktiskt uppgift de kan styra över - deras självförtroende tar plats - och om vinsten blir deras - så lyser ögonen. Kanske kan aktiviteten också vara beroende av den nostalgi sen bingospel från förr. En kvinna berättade att hon en bingo dag för ungefär 50 år sedan vann en hel gris (i styckat förmat förstås).
Nåväl...
Jag har insett att bingon spelat så stor roll för de boende - så jag har efter deras röster satt det på schemat 2 förmiddagar i veckan. Deltagarna glädjes åt detta. De blir lyssnade på. De får bestämma. De får rösta och påverka. Allting vi beslutar - alla aktiviteter ska vi komma någorlunda överens om. Och om någon uttrycker besvikelse eller missnöje - väljer jag nästa gång en aktivitet dom passar hen.
 
 
- "Ivar 26" 
- "BINGO!"
EN trevande hand skickar brickan längsmed bordet för att jag som "domare" ska se efter om de markerade siffrorna stämmer. Rättvisa är viktigt.
 
Alla gillar inte bingo. Det finns några mycket bestämda själar som absolut inte vill delta. Därav spelar vi inte bingo 5 förmiddagar i veckan utan skiftar med : Sitt-gympa, sitt-yoga, högläsning, promenader, musik/sång-stund, frågesprt eller annat - och alltid med sociala smörjmedlet: Kaffe/Te/Vatten & småkakor/lommaskorpor.
 
Äldreomsorgen är inte bara elände.punkt.
 
 
jessicalindqvist@gmail.com

En fråga

På Kikis fina blogg: kikinilsenius.blogspot.se - fanns en kommentar som jag gärna vill besvara. Jag kan tänka mig att många där ute i samhället räds för att bli helt omhändertagen av institutuoner. En rädsla som kan göra att hen unviker att möta problemet och faktiskt finna den omsorg i förväg som de kan tänkas vara tillfreds med för att få ett bra åldrande.
 
"Hej Johnston!
Jag har liksom Kiki läst Äldrepedagogprogrammet, tagit kandidat i socialt arbete och gått ut och börjat arbeta som Äldrepedagog. För din del... så tycker jag inte att du ska vänta med att kika runt på äldreomsorgen. Vill du ha hemtjänst eller vill du bo på särkilt boende (äldreboende) vill du bo på ett trygghetsboende kanske som ofta är en lägenhetshus med krav på ålder för att få flytta in (varierar från 55+ - 65+ - 75+ etc) - till dessa finns personal och även de med äldrepedagog: ex. Havsuttern i Malmö, hitta vad som finns på dig ort. Därefter - ta med än vän och gör ett studibesök. Ring verksamhetschefen och be om att få komma och kika. Var nyfiken. Ställ frågor. Fråga om kvalitén, kanske kan du rent av prata med några som bor där... det finns så mycket du kan göra. Sen tror jag mycket beror på vad du är för individ själv. Vad du tycker om att göra om dagarna. Media har lätt att svartmåla äldreomsorg. Detta kan skapa eländiga myter och attityder som ofta äldreomsorg inte förtjänar. Fördomar som personal - bland annat jag får möta varje dag - och gör mig djupt ledsen - när jag förespråkar de äldre. Detta har gjort att min eldsjäl tryckts ner. Jag orkar inte längre. Därav kan jag tro att det hela har att göra med pengar och status. Att arbeta i äldreomsorg har låg status. Hitta ett boende där personalen har mycket att påverka och säga till om - vilket sedermera ger boendet högre status - eftersom - komplexa behov bemöts och uppfinningar förgyller vardagen - tack vare sådan personal. Allt gott! Ge inte opp! / Jessica - aldrandeochaldre.blogg.se"