Sexologi - Kärleksrelationer genom tiderna

Läser om kärleksrelationer nu i en sexologikurs, och kan äntligen sätta lite perspektiv på olika kära lekar. Så här:
Den så kallade amour passion är en av de äldsta "konstruktionerna" inom kärleksteori. Den finns än idag (självklart). Den är flyktig och passionerad. Traditionellt är "kvinnan" begeistrad i mannen och hela hennes identitet ligger i relationen dem emellan, och denna har på 1700-talet övergått till den romantiska kärleken. Den romantiska kärleken lever självklart också kvar idag, men faller i inflytande. Den ger en felaktig bild av hur ett förhållande ska vara, tex romantiseras kvinnan i hemmet med barnen, i en relation den romantiska kärleken menar att männen inte kan förstå. Den romatiska kärleken symboliserar inte jämlikhet mellan könen, och ställer kravet på att det endast finns en av "den rätta", och stärks därefter genom den så kallade "sökromansen", ofta uttalad av unga kvinnor. Den romatiska kärleken är nu övergående och har bytts ut mot den rena relationen, den lyfter individens eget val i om man vill stanna i relationen, oftast med det sociala i åtanke, på grundval om parten kan ge en tillräckligt av det man behöver eller inte, den inger en social betydelse. Mer framträdande har nu den sammanflödande kärleken blivit som en total kontrast till den romantiska relationen. En utveckling där båda parter är i fokus, oavsett kön eller inte. Kärleken i den är aktiv och förutsättninglös och den har i teorin uttvecklats genom alla de äktenskap som åtföljts av separationer och skilsmässor. Betydelsen att finna en "speciell person" minskar och det är desto mer den "speciella relationen" som räknas.
 
Blev mycket ur kvinnorsyn nu, men det är endast för att männens manlighet inte problematiserats, en konstruktionen ser vi idag, och det är bra tycker jag.
Läs mer i Anthony Giddens: Intimitetens omvandling, 1995.
 
 
 
 
 

Forskning om äldre och lärande

Forskning visar att människor som är mer utbildade har lättare för att hantera åldrandets bravader med hjälp av just sin utbildning och kunskap (Artikel: Learning and Active Aging, Gillian M. Boulton-Lewis 2006). Jag tänker på Bodil Jönsson, som gång på gång riktar sig mot äldrepedagogiken och menar att den ska individinritas utan att direkt vara påläst om vad  den egentligen handlar om. Äldrepedagogiken handlar just om att se VARJE INDIVID SOM DEN DEN ÄR, UNIK - AV SITT SLAG. Äldrepedagogik handlar inte om att klumpa ihop äldre i till sociala aktiviteter och gemenskap (i negativ bemärkelse). Bodil har själv en akademisk bakgrund, vilket gör det tämligen lättare för henne att handskas och stötta, tala för äldres rättigheter, men ur senaste tidningen: Äldreomsorgen, menar hon på att ingen individforskning om äldre finns - det är fel, det finns, men hur ska vi förrena den i praktiken? Bodils text om äldrepedagogik från Tidningen: Äldreomsorg
Jag tycker förresten att det är underbart att Bodil börjat lyfta äldrepedagogiken i sina artiklar, forum och böcker, inte för att hon har helt rätt i det hon skriver, utan för att hon hjälper oss att synas (SÅ STOR ROS TILL DIG BODIL). ÄLDREPEDAGOGER BEHÖVS!
(Ledsen för den pyttelilla texten)


"TUNNA BAND", av Cecilia Henning är just en "nyare forskning" av vad som är betydelsefullt för många äldre (inte generellt), där man ser relevansen av de "tunnare" kontakterna äldre har och hur dessa påverkar livskvalitén (grannar etc.). Kan vi som är i ä.o. lyfta dessa tunna band? Och hur gör vi det? Cecilia och hennes kollegor jobbar nu med att sprida kunskapen om tunna band, bland annat genom att komma och föreläsa hos Äldrepedagogerna på Malmö högskola. Läs på - och sprid du med, allt för att lyfta kvalitén. Vad är kvalitén - individuell - JA).
Föreningen Äldrepedagogerna finner du här, för alla som "köper" det jag skriver om i bloggen, och det förhållningssätt jag uttrycker, gå med du med och hjälp oss växa!

Till arbetsgivarna: Hur kan det inte löna sig ekonomiskt när man inrättar förebyggande arbete där man slipper fallskador, ensamhet, isolering, andra psykiska ohälsor med mera. Jag säger inte att äldrepedagogerna tar bort allt detta, men det reduceras. Vi fångar fallet, det sociala, psykiska, fysiska. Vi avlastar, vi ser och vi stöttar, vi ser det lilla. Vad är meningsfullt för DIG? Det vill vi lyfta fram, och vare sig det nu kurser i teknologi och data för äldre eller att bara sitta över en kopp kaffe och snacka skit - så FINE! JAG KÖPER DET!
Det är ok med lite. Det behövs inte någon himla mirakelforskning för att lyfta kvalitén i hela äldreomsorgen - det LILLA BEHÖVER UPPMÄRKSAMMAS! Vi vet vad som hjälper och vad som stjälper, och vi vet vad som glädjer och inte glädjer, vet du inte - så fråga den äldre själv!
Jag upplever att många jag träffar i hemtjänsten är grundade, jordnära, fantastiska och genuint tacksamma, och hur kan man inte gilla det?

Var stolt över att jobba med äldre, det är jag.
Peace out!





Sätt dig in i den äldre hjälpbehövarens situation

För äldre med nya hjälpbehov träder ett omvårdnadssystemet in. En ny era börjar i den äldres liv, något nytt, som troligen inte liknar något tidigare i livet. En era där människor kommer mer nära inpå den äldres liv, fysiskt, men också psykiskt, vare sig det är i den äldres egna hem eller i någon annan boendeform. I mötet med vårdpersonal kan det ligga mycket känslor och makt.
Rent objektivt får en äldre individ "spotlights-en" på sig pga sin sjukdom, dvs det sjuka syns, eller individen blir sedd pga sitt hjälpbehov eller sin sjukdom. Vårdpersonal träder in, plåstrar, lägger om, smörjer, stödjer och kan även fylla en äldres vardag med ett brett socialt utbyte. Objektet i framställningen blir synlig ur en etnologs ögon. Mer om detta kan ni läsa i denna artiekl: Janusansiktet, Finnur Magnússon, 1996.

Det kan vara en glädje när vårdpersonalen kommer in. Det kan också vara en frustration eller oro, eller i princip vad som helst som kan upplevas av en människa.

Att bli medveten om vilken roll man spelar i den äldres liv när man jobbar i omsorgen är mycket relevant. Hur påverkar jag, hur påverkar jag inte, kan jag påverka positivt och hur ska jag då gå tillväga? Vad bör jag inte påverka, och varför? Vilken makt har jag i den äldres liv, hur använder jag denna makten positivt?

Vartenda val jag gör som omsorgspersonal påverkar. Mitt förhållningssätt speglar den människsyn jag har, på gott och på ont. Mina föreställningar eller fördomar träder fram i mina handlingar gentemot individen, oavsett om jag vill det eller ej.

Ovan beskrivna kan jag sätta in i ett pedagogiskt sammanhang. Hur kan vi som personer och omsorgspersonal förstå äldre? När vi reflekterar som ovan, ökar vi inte chanserna till god kvalitét i omsorgen? Mer om Äldrepedagogik här.
(Läs om Omsorgsrationalitet av Kari Waerness, dvs. Om relationen mellan omsorgstagaren och omsorgsgivaren)