Ellen : En roman om livet, kärleken och demens

 
 
"Just nu bara 79 kr!
Ord. Adlibrispris är 151 kr. Erbjudandet gäller t.o.m. 30 april 2015.

Nils och Ellen träffas under fredsåret 1945. Tillsammans erövrar de folkhemmets alla moderniteter, får den älskade dottern Birgitta och går åldern till mötes med tillförsikt.

Men Nils är några år äldre än Ellen och när han går bort är det som om hon sakta börjar förtvina. Plötsligt kan hon inte längre koka kaffe, passa tider, minnas var hon är. En sommarkväll går hon vilse och tvingas bli hemkörd av polisen.

För att Birgitta ska kunna förstå sin mammas insjuknande börjar hon att observera och skriva ner det hon ser. Resultatet blir en finstämd skildring om vad som händer när alzheimer tar över en människas liv, men också en roman i vilken livet vinner över sjukdomen.

Boken säljs till förmån för Demensförbundet.

CHRISTINA KELLBERG har varit journalist på DN i nästan 40 år. 1998 belönades hon med Publicistklubbens Guldpenna. Hon debuterade 2011 med Kupongtjuven – Min mormors förlorade heder, som 2013 följdes av Flickan och hunden.
Ellen – En roman om livet, kärleken och demens bygger på Christina Kellbergs egna upplevelser av att förlora en närstående i alzheimer."

 
 

En dag, en man och ålderism

Ibland hade vi temadagar på äldreboendet där jag var Äldrepedagog.
 
Just denna dag hade vi tänkt behandla ämnet ålderism, alltså åldersdiskrimineringens rätta benämning.
Tillsammans fikade vi i samlingssalen och jag inledde att berätta om min kandidatuppsats.
Det var intressant att situationella exempel kunde appliceras på de olika teorier. De äldre verkade också intresserade med sina "aha" och "okej - är det så det fungerar" samt "ja, jag visste det, jag har vetat det hela tiden!".
 
Forskare i området är ense om att ålderism är den mest socialt förbisedda formen av diskriminering. Att påpeka någon hudfärg eller sexualitet är inte okej, men ålder är annorlunda. Det är så vedertaget gängse att åldrande inte är något man vill. Det är som en tyst kunskap. En kunskap jag försöker göra synlig och visa på att såhär kan man också tänka med min längtan efter 35, 45, 55, 65, 75 osv...
 
Aldrig skulle jag vilja leva igenom 20-års åldern, ja, så brukar jag säga. Men när jag då står där en dag, och attityderna om ålder riktas mot mig - dvs. jag är inte helt välkommen till denna klubben eftersom jag är 65. Klarar jag då av trycket, lockar dessa blinda klubbar och Caféer mig ens?
 
Nä, jag tror inte det, det är ett dött lopp.
 
Hursomhelst.
 
Så hade vi en man på boendet. En underbar man som tog ord för sanning. Han skrek ofta på hjälp där han satt i sin rullstol, och vi försökte vara där för honom, starka känslor vällde upp för de livets förändringar som hade kommit, och vi försökte möta honom på olika sätt, finnas där när ångest blev som starkast vare sig det blev promenad, samtal, fika eller bara sitta där med honom, han ville inte sitta ensam.
 
Men just denna dag, hade han varit med på temadagen och diskuterat ålderism. På eftermiddagen ropade han: "Hjälp mig, hjälp mig, Hjälp Hans Svensson, det här är åldersdiskriminering!!!" (namnet är en synonym). Jag kunde inte låta bli att le. En undersköterska sneglade på mig med en skämtsam blick, o sa: "Jessica, vad är det du lär dom". Det hela slutade med att vi tre, jag, undersköterskan och Hans skrattade tillsammans och pratade vidare om ålderism medans vi fikade. Temadagen hade uppnått sitt syfte.
 
Och varje gång jag såg Hans så mindes jag den diskussion vi nu hade gemensam, en fin grund för vår relation.
 
 Ålder
 

Samtalets dimensioner

 
Existentiella samtal, motiverande intervju, lösningsfokuserade samtal, medmänskliga samtal, terapeutiska/behandlande samtal som: kognitiv beteendeterapi, dialektiskt beteendeterapi, mentaliseringsbaserad terapi... formerna är många.
 
Att samtala med äldre - Vad handlar det om?
 
Det har tagit några år och lite erfarenhet att för mig att själv kunna svara på denna fråga för mig själv.
 
Samtalet
Hur? Hur ska samtalet gå till, ska det fokusera på ett visst ämne? Ska samtalet vara behandlande? Hur samtalar jag till en grupp äldre i förhållande till enskild individ? Hur ser gruppen ut? - vilka individer består den av - känner gruppen mig/dig, och vad har den för intressen? Hur pratar gruppen vanligtivs? Behöver gruppen socialt smörjemedel eller har gruppen först behov av att utrycka frustration i förhållande till visst tema eller situation som uppstått. Kommer vi sitta i ett enskilt rum, utan att bli störda. Finns det några särskilda karaktärer som har svårt för vissa ämnen och hur tar jag hänsyn till dem och resten av gruppen.
 
CIRKEL! - sitt gärna i en ring så att deltagarna kan se varandra, förbered med plats för rullstolar/ rullatorer och bekväma stolar innan det är dags.
 
I samtal men också i grupp är det svårt att innan kunna förutse allt som ska hända och vilka diskussioner som kommer. Det krävs också att äldrepedagogen försiktigt bryter in när det behövs, låta alla få delta i gruppen. Ibland finns det några som hör sämre de kan då få sitta närmre äldrepedagogen som lättare kan komma till undsättning om de inte hänger med.
 
Förbered kollegor - uskor / v.b. att idag - har vi på schemat att tala om tex. "Kärlek på äldre dagar" - de kan då skoja och lirka för att få med de äldre - vissa som kanska annars inte skulle ta mod att komma. En del uskor - kommer till mig och ber mig prata med visa äldre, för att de tror att de skulle uppskatta temat.
 
Dimensioner:
 
Vilka maktförhållanden finns inom gruppen. Vilken makt har äldrepedagogen i förhållande till de äldre och till resten av personalen?
 
Får de äldre inflytande i hur samtalet förs och hur stor del för att inte spåra ut i "fel ämnen". Äldrepedagogen får hämta tillbaka tråden innan man "tappar ämnet".
 
 Inlägg under konstruktion. Referener tillkommer.