Social reproduktion av stereotyper

Original betyder ursprunglig.
Ett fint sätt att se på åldrande är - ju äldre desto mer original - mer syns vårt ursprung. Tider förändras och ursprunget i en individ finns liksom kvar och syns utåt. Personlighet och karaktär slipas som en diamant. När tiden går växer personligheten - tar sig slingriga omvägar eller breda motorvägar, och ju fler år som går kanske mer utvecklad/invecklad blir personligheten... inte undra på föreställningen om äldre som visa.

Ingens utveckling är den andre lik och ju äldre, desto mer tid för att bli mer olik andra, så långt ifrån ett oskrivet blad som möjligt, förfinad, kultiverad, särpräglad, mångfaldig, erfaren, utvecklad på sitt eget lilla sätt. Mer inåtvänd, mer komplicerad, mer gammal hund som inte kan lära sig sitta, eller?

Kanske blir det också lättare att vara sig själv, lättare att bry sig mindre om vad omvärlden egentligen tycker, kanske blir vi inte visa i allt omkring oss utan just i vetskapen om hur vi själva fungerar, vi blir specialister på oss.
 
Föreställningar och stereotypiseringar om åldrande och äldre hämmar utveckling. När majoritet av samhället talar om människor som att de är på ett visst sätt bidrar detta till reproduktioner och som inte bidrar/möjliggör utveckling, lärande och därmed att må bra. Vi lär oss samhällets förväntingar på hur vi "är"/ska vara som kvinna/man/odefinierat, flator/bögar/transor, etnicitet, ålder och så vidare, vi följer dessa regler och vi förhåller oss till heteronormen. En nästan gemensam syn och sociala konstruktioner och talan om äldre bidrar till att skapa stereotyper då vi ständigt reproducerar socialt. Vi fungerar och gör på det sätt som förväntas av oss. Problemet är hur vi talar: man ska leva så länge man är ung. Vi lär oss ordspråk redan som barn, vi lär oss att kategorisera. Kan vi lära barn att vara kritiska om hur vi kategoriserar och dess bidrag kan vi möjliggöra för psykisk och social hälsa. Vi må sätta folk i fack och ursäktar oss med att äldre är si, unga är så, men det är alltid individuellt. Individualitet som social reproduktion hade gynnat många. Därför är äldrepedagogik viktig. Liksom all annan pedagogik.
 


 
 
 
 

Behovsutbyte i hemtjänst?

Dagens citat från hemtjänsten:
Dam, 90+ (Oh well, what has age got to do with it?):
"Jag ropar när jag är klar, när du behöver komma och hjälpa mig".
Spelling: Empowerment.
Intressant det där. Vems är behovet egentligen? Hade vart kul att forska om det ömsesidiga behovet. Är det kanske så att många som arbetar i hemtjänsten känner ett behov av att känna sig behövda, och tillfredställs detta behov där ute?
Ömsesidigt utbyte av behov? Vårdtagare vs. vårdgivare.
Vad händer i relationen när båda har ett behov och inte bara som det syns på pappret: vårdtagaren.
Just thinking.

Bevara människan - pedagogenes

Bevara det friska låter så tråkigt, motsaten till det sjuka. "Friska" och "sjuka" ger båda tanken till ett vårdande system där individen blir patient.
Bevara människan så som den vill vara, låter inte det bättre?
Vi tar bort det salutogena och formar det pedagogena eller pedakultugena, ser människan som en hel kulturell varelse i utveckling, what you say? Vem vill mynta begreppet med mig? =)