Åldrande, Äldrepedagogik, Inspiration

Kärring - Gubbstrutt

Tant - Gubbe

Dam - Herr

Äldre kvinna - Äldre man

Kvinna - Man

 

Tänka sig att denna fråga kom upp i examinationsseminariet, och vilken stor övertygelseförmåga det krävs förklara vikten av att reflektera kring hur en talar om gammal tant, dam eller äldre kvinna. Och är det inte viktigare att vara medveten om ordvalens skillnader ute i samhället än i akademin och vad vi säger, och hur vi säger det påverkar. Vad är annars äldrepedagoger till för om inte förhindra de föreställningar som växer och gror, som tillskriver ålderdom mindre värde än ungdom, eller att en som äldre förlorar sitt kön, ”man är bara gammal”. Diskursen, hur vi skriver och talar om påverkar inte enbart de äldre utan även unga kvinnor och män, och andra som inte vill eller kan kategoriseras. Människor kan må dåligt då de vid en viss ålder tex. inte har hund, barn, partner & hus, och finfina bilder på facebook som ramar in det hela i en glittrande romans. Min gode vän som läser Master i Retorik har än mer än förut bevisat mig betydelsen av ord, och framförallt betydelsen att kunna övertyga att "damer och män" inte är ord som går i hand. Varför fungerar det så att kvinnor avsexualiseras som min kära K. (klasskamrat) sa? Kön på engelska = Sex ---> Av-sexualiseras = Avkönas. Jag tror i alla fall att män längre får vara attraktiva objekt för sexualitet, och de tillhör ju heteronormen, samtidigt som detta också bygger upp en farlig press på att män ska vara på hugget sexuellt närsom (han får inte säga nej. det får kvinnan). Möjligen förlorar kvinnor det feminina värdet tidigare än män – som åtråvärt objekt, vi kan bara se på de kommentarer som getts till den skönlitterära ”Femtio nyanser av honom” – ”TANTSNUSK!” Som mina studiekamrater i Sexologi uttryckte: ”Vadå, en tant får jag hoppas är snuskigare än det där (Skratt)”, med andra ord var det inte mycket till ”snusk” i den boken, självfallet individuellt vad en tycker om det. Uppenbarligen, gav det i alla fall uttryck i klassrummet att ”det väl inte är så farligt att säga dam, det är ju det de är”? ---> Homogenisering, vi gör alla lika, alla i den äldre gruppen kvinnor har blivit damer. Flera hade i uppsatserna synonymt skrivit män, dvs. "män och damer".

Jag får i sammanhanget berätta att vi hade gäster, tre kvinnor från en handledningsgrupp vi arbetat med i perioden uttryckte på eget val tydligt att de hellre blir kallade kvinnor än damer, nu när de blivit äldre. "En dam" för dem vart något extravagant och fisförnäm, som Prussiluskan i Pippi Långstrump.

Vi får helt enkelt i diskussion och reflektion gå till oss själva, vill jag förlikas med ordet dam? När blev jag en dam? (65-årige Jessica som aldrig vart ”damig”, fiser och rapar högt), tydligen spelar det ingen roll längre, för jag är gammal.

Samtidigt, vem skulle skriva äldre herre i uppsatserna, blir vi då inte genast medvetna om den bilden av en högmodig äldre karl? Det som är saken. Äldre kvinnor avsexualiseras. Även män. Det råder en bild av den äldre mannen som impotent samtidigt som statistik visar att ”enbart” 25 % (70+) är drabbade av gravitationens lag (FHI, 2012:01, Sex, hälsa och välbefinnande).

Kvinnan ses som det andra könet, då mannen är så pass norm att könet inte behöver sättas för sig (Holmberg, 2001, Det kallas kärlek), på gott och på ont.

 

Jag vill än tacka Catherine som lyfte detta i samtal häromdagen, TACK TACK TACK och jag vill faktiskt tacka mig själv för att jag omedvetet skrivit kvinna, äldre kvinnor och damer undermedvetet, det vart i mig internaliserat och en självklarhet redan reflekterad över, men att jag i skriftsammanhanget lyft begreppens relevans.

 

Tack Iza för att du så uppriktigt uttryckte att det var fint att jag vågade skriva saker få vågade ta upp, något du och jag faktiskt har gemensamt, vet inte helt vad du syftade på, vilket du gärna får delge =), men tack!

 

Blev mycket tack idag =), det är ju jul *

 

Jag vill också tillägga att om extrema åsikter uttrycks i en handledningsgrupp av en deltagare är det viktigt att som handledare också se sin roll, ta den på allvar, professionell och privat men inte anonymiserad. Jag undrar om socialarbetare skuggar sig själva och med detta kan också deltagarens (klient, vårdtagare, deltagare, människa i kontext) förmåga att kunna prata öppet om ämnet, möta med sin åsikt och visa att vi kan gå vidare, på ett lugnt och sansat vis för att ge utrymme för hela gruppens tankar och åsikter (Krogh Hansen, 2002).

 

Så var inte tyst utan våga tala å äldrepedagog som ska vara ideal för det sociala medborgarskapet (socialpolitiska klassiker, T. H Marshalls definition 2008, samt Krogh Hansen, 2002). Det handlar inte om att hävda sig själv och sin åsikt utan att delge och öppna för mer dialog, dessutom är väl det situationsbetingad sak. Man väljer sina strider sa någon, men om det inte är en strid, så är kampen inte nödvändig.

 

Se bara på Sean Connory, James bond tex (Han måste vara åtminsone 50), kan någon påminna mig om en film där en äldre kvinna lyfts som attraktiv, romantiskt objekt... filmer är ofta speglingar och symboler av realiteten.

 

Och detta ämne kan jag diskutera i evig tid så välkomna med kommenterar.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR KÄRA LÄSARE!